Från Kohlberg till Commons

Jag vet inte om man kan säga att Piaget verkligen hade de problemen jag beskrev i förra inlägget, han såg sig själv som sin egen värsta kritiker, han är väldigt tungläst och jag är inte den störste experten, men det är i alla fall den kritiken som brukar föras fram. Han gjorde betydligt mer än så, tex studerande han moraliska ställningstaganden hos barn, något som Lawrence Kohlberg vidareutvecklade.

Från en generell stadieteori som Piaget förespråkade så byggde ju Kohlberg vidare med fler stadier, men begränsade sig till en domän – utveckling av moraliskt resonerande – och då blir ju decalage, alltså spridning av stadie mellan olika domäner, inget problem.

Kohlberg började i Chicago men var en av dem som fick fart på vuxenutvecklingen i Harvard. Nu undersöktes olika domäner var för sig som olika forskare fokuserade på. Loevinger gick ju åt andra hållet och förespråkade en enda teori för att beskriva meningsskapandet eller ego-utvecklingen. En spetsig kommentar från Loevinger som hade flera duster med Kohlberg var:

“Their model was arrived at after many of Kohlberg’s students and colleagues had worked out new stage theories, each for different topic, almost as a kind of initiation ritual.”

När man gör en stadieteori behöver man ta fram en manual, alltså en instruktionsbok för hur man utvärdera vilket stadie ett visst svar eller en viss person är på. Och med en modell för varje domän behöver man alltså en manual för varje domän och det blir ju omständigt.

Vidare hade Kohlberg först ett problem som jag nämner här. Han får svårt att skilja relativistiska stadie 2-svar från relativistiska stadie 4/5-svar (transition). Det är då Michael Commons kommer in i bilden med sin modell. Commons som var välbekant med Piagets arbete kom till Harvard -77, han blev insatt i Kohlbergs arbete och problem och insåg att det behövdes en mer analytisk och matematisk approach. Han och Rick Richards började året efter att utveckla General Stage Model. Under de kommande åren hände det en hel del och flera personer var involverade i arbetet, bl a Kurt Fischer som samtidigt filade på en egen snarlik variant som kom att kallas Fischers Dynamic Skill Theory. (Han var visst nyligen i Sverige.)

1981 samlade de alla som var intresserade av postformellt tänkande (alltså stadier som gick förbi Piagets högsta formaloperationella) till ett möte som kallades Beyond Formal Operational Symposium Held at Harvard vilket blev startskottet för fältet och för SRAD, Society for Research in Adult development. (30 år senare hölls det första europeiska mötet i Lund – också nu med Commons som medarrangör.)

General Stage Model blev General Model of Hierarchical Complexity som till sist blev Model of Hierarchical Complexity, MHC. Nyckeln till Kohlbergs problem var att istället för att se på vad de sa, innehållet, titta på strukturen i svaren, dvs hur innehållet är organiserat, och hur komplex denna struktur var. På samma sätt kan man hantera modellerna för alla andra domäner, alltså genom att titta på strukturen. Och MHC:s manual, eller HCSS (Hierarchical Complexity Scoring System) som det heter när man utvärderar svar, heter händelsevis ”How to score anything”. Härnäst är det kanske lämpligt att titta på exakt vad en struktur är i det här sammanhanget.

Så från Piaget har alltså utvecklingen gått till att se på flera olika domäner var för sig (differentiering) och vidare till att hitta en gemensam struktur oavsett domän (integrering).

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Från Kohlberg till Commons

  1. Pingback: Struktur och innehåll | Fication

  2. Pingback: MHC – Stadie 0-8 | Fication

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *