Jane Loevinger

Nu skruvar vi tillbaka klockan några decennier, det är dags att introducera Jane Loevingers (1918-2008) stadier av ego-utveckling. Loevinger var specialiserad inom psykometri som handlar om hur man kvantifierar och mäter inom psykologin, men kom också i kontakt med och jobbade för Erik Erikson vid Berkley. Hon gifte sig med Sam Wiessman, som hjälpte till att skapa atombomben i Manhattanprojektet, och följde efter det med honom till Washington University i St Louis där hon tog ett deltidsjobb som lärare i psykologi. Eftersom hon var kvinna, judisk och dessutom i sin doktorsavhandling kritiserat hela fältet så hade hon svårt att hitta jobb och tas på allvar. Som alla andra kvinnor förväntades hon vara en god hemmafru och ta hand om sina barn medan männen återvände till sina karriärer efter kriget.

Fram tills 50-talet genomfördes psykologiska studier främst av normala vita män på normala vita män. Undersökte man kvinnor vid den här tiden så var det för att utreda deras tillkortakommanden som mödrar som resulterade i deras barns framtida synder och misslyckanden. Loevinger kunde identifiera sig med mödrarnas roll och problem så hon startade en informell grupp som träffades hemma hos henne, inledningsvis uteslutande kvinnor som studerat psykologi. Deras mål var att undersöka kvinnors attityder och personlighetsdrag med tester där de svarande fick visa var de stod i frågor som handlade om syn på familj, relationer, könsroller osv på en skala mellan två poler, t ex tillåtande vs auktoritär och konventionella vs flexibla könsroller.

När de sedan med statistiska verktyg försökte matcha olika personlighetsdrag med varandra lyckades de inte komma fram till något användbart. Det var exempelvis stor spridning på de som inte var auktoritära, från att ha en oförmåga att uttrycka syn på sig själva och sina barn i annat än stereotyper till de som var väldigt nyanserade och beskrev sin inre liv och förhållande till tex könsroller. Inte förrän någon kläckte idén att istället för att se det som personlighetsdrag se det som milstolpar i livet med den auktoritetstroende som mittpunkt tog forskningen fart på allvar (jämför med Kohlbergs prekonventionella, konventionella och postkonventionella stadier).

Metoden man använde kom att kallas WUSCT, eller Washington university sentence completion test, alltså ett meningskompletteringstest. Den går till så att man fyller i ett formulär med 36 meningsstammar, dvs påbörjade meningar, t ex ”En kvinnas kropp är…”, ”En god mor…”, ”Jag är…” som den intervjuade ska avsluta. Under den kommande tiden så samlades data in, svaren kodades och delades in i stadier med tillhörande beskrivningar som utkristalliserades i en process mellan de som kodade svaren, materialet och meningsstammarna. På så sätt utarbetades en manual för hur man kodar (utvärderar) svaren i meningskompletteringarna. Man testade manualen genom att sätta den i händerna på oerfarna kodare som utan att kommunicera med varandra kom fram till överstämmande resultat (inter rater reliability). Manualen uppdaterades efter hand, bla annat anpassades meningsstammarna för att också kunna utvärdera män, och senaste versionen publicerades 1996 (Hy och Loevinger).

Jämfört med Kegans subject-object interview är WUSCT mycket enklare och snabbare att utföra och koda. Det har använts i Sverige av Anne-Sofie Rosén och Susanne Göransson (båda SU). Till dags dato har testet använts i 100-tals studier, där 10 000-tals personer testats och hennes arbete har citerats i 1000-tals artiklar, så det är ett massivt datamaterial som ligger till grund för Loevingers stadier som presenteras i nästa inlägg.