Asimov

Redan 1951 kom den första bokutgåvan av Isaac Asimovs Stiftelsen, även om den skrevs redan 1942-49. Den handlar om Hari Seldon, framstående matematiker och utvecklare av psykohistorien:

”…den gren av matematiken, vilken undersöker och förutsäger de reaktioner som en grupp människor uppvisar inför fixerade sociala och ekonomiska stimuli…”

Med hjälp av denna vetenskap kan han förutsäga undergången för det 10 000 år gamla Vintergatsimperiet om 500 år. Han grundar Stiftelsen som syftar till att förkorta den period av kaos och barbari som med nödvändighet måste följa. Detta är förstås något som etablissemanget inte accepterar utan vidare. Från ett förhör på centralplaneten Trantor:

”F: Vill ni vara så god att upprepa era teorier om Trantors framtid, doktor Seldon?

S: Jag har sagt, och jag säger återigen, att Trantor kommer att ligga i ruiner inom femhundra år.

F: Ni anser inte att ert yttrande är illojalt?

S: Nej. Vetenskapliga sanningar står över all lojalitet.

F: Ni är alltså övertygad om att ert påstående företräder den vetenskapliga sanningen?

S: Ja.

F: På vilka grunder?

S: På den psykohistoriska matematikens grunder.

F: Kan ni bevisa att denna matematik är giltig?

S: Bara för en annan matematiker.

F. (leende): Ni hävdar alltså att er sanning är så esoterisk att den inte kan förstås av en enkel människa. Det förefaller mig som om sanningen borde vara klarare än så, mindre mystisk, mer lättfattlig.

S: Vissa individer förstår den utan svårighet. Principen för kraftomvandling, det som vi kallar termodynamik, har varit känd ända sedan den mytiska forntiden, och ändå är det mycket troligt att det även i detta rum finns personer som inte kan bygga en motor. Det gäller också personer med hög intelligens…”

 

”-Doktor Seldon, ni sprider oro i Imperiet. Ingen av de kvintillioner som nu lever i Vintergatan kommer att finnas till om hundra år. Varför skulle vi då besvära oss med vad som kan komma att hända om fem hundra år?

-Jag kommer att vara död inom fem år, sade Seldon, och likafullt är det viktigt för mig. Kalla det idealism. Kalla det för en identifiering med den generalisering som vi kallar ”människan”.”

En person som tidigt läste Asimov-böckerna och inspirerades av tanken om den Psykohistoriska vetenskapen var Michael Commons (1939-). Han tog två bachelor-examina, en i matematik och en i psykologi. Han disputerade i psykologi och hamnade sedermera vid Harvard school of psychiatry och byggde upp ett samarbete och en vänskap med bland andra Lawrence Kohlberg. Commons utvecklade en matematisk-psykiatrisk modell som kallades General stage model. Den modellen utvidgades till MHC eller Model of hierarchical complexity. Jag tycker man kan se den som ett frö till en framtida verklig Psykohistorisk vetenskap.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *