Piagets stadier över kognitiv utveckling

Innan vi går igenom Piagets stadier, lite om ontogen kontra fylogen utveckling. Ontogen utveckling handlar om en individs biologiska utveckling från embryo till färdig organism. Fylogen utveckling handlar om artens biologiska utveckling. Ernst Haeckel föreslog i slutet av 1800-talet att det fanns ett samband mellan de båda och att de följde samma bana, alltså att utvecklingen av en organism (ontogeni) i princip följer artens utveckling (fylogeni). Detta kom att kallas rekapitulationsteorin.

Rekapitulationsteorin fick ett inflytande över sociala och utbildningsteorier. Man kan alltså se liknande mönster i psykologin och Herbert Spencer formulerade följande:

If there be an order in which the human race has mastered its various kinds of knowledge, there will arise in every child an aptitude to acquire these kinds of knowledge in the same order…. Education is a repetition of civilization in little.

Man kan se det som att varje människa börjar (föds) på ruta noll och måste lära sig allt, eller ta sig igenom alla framsteg som civilisationen gjort under årtusenden, innan hon är framme vid där civilisationen befinner sig. Några som gör den här kopplingen är Gärdenfors i ”När homo blev sapiens” där han härleder tänkandets evolution, Jürgen Habermas som kopplar ihop sociala funktioner med de krav på tänkande som ställs på människorna i systemet genom historien och Tomas Ljungberg som beskriver hur myterna ser ut och förändras genom historien. Så att ha barn är att uppleva en liten minievolution framför sig.

Inom biologin används inte rekapitulationsteorin i allmänhet längre, men betyder det att det inte går att använda inom psykologin? Nja, vi har ju faktiskt ett helt forskningsfält som kallas evolutionspsykologi som går ut på att härleda tänkande och beteenden hos dagens moderna människa utifrån de livsvillkoren som formade människan enligt det naturliga urvalet. Man brukar ju tala om stenåldersmänniskans ”reptilhjärna” som aktiveras vid plötsliga hot och stressande situationer eller jämföra raggningsstrategier med parningsritualer (”alfahanne”). Precis som vi har en svanskota som påminner oss om när vi hade en svans så kan man säga att stenåldershjärnan (med motsvarande tänkande och beteenden) är något vi fått med oss från vår fylogena utveckling och får dras med.

Nu tillbaka till Piaget. Han var ju främst ute efter att ta fram en epistemologi och ville härleda den tillbaka till människans gryning. Han ville testa ursprungsbefolkningar och andra civilisationer genom historien men det var ju svårt att genomföra praktiskt. Därför undersökte han istället barn, vilket är naturligt med tanke på rekapitulationsteorin inom psykologin. Han gjorde det genom att ge dem olika problem, tex fysiska som hur man balanserar en gungbräda eller om mängden vätska ändras om man häller det från ett glas till ett annat med en annan form. Och istället för att bara se om barnet klarade uppgiften riktigt eller ej så ville han veta hur barnet resonerade, även om det var felaktigt. Piaget kom fram till följande stadier (finare indelning finns också) med ungefärliga åldrar:

Sensomotorisk (0-2 år) Barnet kopplar ihop rörelser och sinnesintryck för att förstå omvärlden. Barnet har ingen självuppfattning och kan inte differentiera sig själv från omvärlden och lever i symbios med denna.

Pre-operationell (2-6 år) Barnet lever i en magisk och egocenterad värld, vilket innebär att det inte kan ta en annan människans perspektiv. Föräldrarnas enda funktion är att serva och barnet har ingen som helst föreståelse för att föräldrarna har egna liv och egna behov. Enkla symboler och ord kan användas.

Konkret-operationell (6-11 år) Enkel logik och begrepp som massa kan användas. Barnet kan sortera saker i ordning så länge barnet har sakerna framför sig. Mentala operationer kan utföras på konkreta ting, därav namnet.

Formal-operationell (12- år) Ungdomen kan tänka abstrakt och göra operationer på abstrakta variabler genom att koppla ihop dessa i t ex naturlagar. Empiriska såväl som analytiska bevis kan användas.

Ett exempel på resonerande på de olika nivåerna kan illustreras med att vi säger så här till barnet: ”Rosa drakar är inte farliga. Jag har en rosa drake. Är den farlig?”
Svaren från respektive stadium skulle kunna låta så här:

Pre-operationell: ”En gång såg jag en drake på TV. Min kompis har en leksaksdrake som sprutar eld!”  Alltså oförmögen att ge svar och drar iväg på egna associationsturer.

Konkret-operationell: ”Det finns faktiskt inga rosa drakar.”

Formal-operationell: ”Ja, eftersom du sa att rosa drakar inte är farliga.”
Den formal-operationella kan alltså följa de abstrakta premisserna och dra en slutsats, medan den konkret-operationella inte kan göra operationer på något som inte finns.

Dessa stadier är de mest kända från Piagets arbete, men han arbetade även vidare med att finna en fortsättning, alltså postformella stadier. Om vi kopplar ihop Piagets stadier med kulturell utveckling, vilket Habermas gjorde, så var det dominerande tänkandet i jägar-samlarsamhällena pre-operationellt, högkulturerna konkret-operationella, samt moderna kulturer formal-operationella, mycket grovt indelat.

 

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Piagets stadier över kognitiv utveckling

  1. Pingback: Autonomous | Fication

  2. Pingback: MHC – Stadier | Fication

  3. Pingback: Piaget på youtube | Fication