Efter genomgången av stadier kan man fråga sig om vi har missuppfattat det här med personlighetstyper. I litteraturen om personlig utveckling har det dels handlat om enstaka vinnande recept som alla kan följa för att bli framgångsrika. Sedan har det varit en trend att betona olikheter mellan människor, alltså personlighetstyper, och att ingen är bättre än den andra utan att vi alla är unika och har olika sätt att tänka, lära in och förhålla oss till världen. När vi nu introducerat utvecklingsnivåer kan man kanske dra slutsatsen att det vi tidigare trodde var typer i själva verket är olika nivåer eller stadier. Men så är det inte, vi behöver fortfarande tala om typer. Den sista komponenten i AQAL-teorin handlar alltså om personlighetstyper, vilket innebär att vi som människor är olika som individer, även om vi befinner oss på samma nivå.
Typer kan beskrivas som preferenser i form av poler eller dikotomier där man tenderar att föredra antingen den ena eller den andra. Ungefär som att vara högerhänt, man kan skriva med båda händerna men det känns mer naturligt, blir snyggare och går utan ansträngning att skriva med höger. Det kan vara bra att jobba med sina svagheter men det är likväl viktigt att jobba med sina styrkor så de blir ännu bättre. Att veta vilken som är vilken är i alla fall en bra start.
Ett exempel på typindelning är maskulint och feminint. Observera att maskulint och feminint är något helt annat än manligt och kvinnligt, eftersom en person alltid har både maskulina och feminina element och tendenser i sig. På gruppnivå är det vanligare att män har mer maskulint än feminint i sig, och vice versa för kvinnor, men på individnivå kan det se väldigt olika ut.
Typiska maskulina tendenser är att betona autonomi och agens, medan feminina ofta handlar om att betona gemenskap, samhörighet och omsorg. Den ena typen är inte bättre än den andra, utan det är helt enkelt två olika sätt att förhålla sig till världen, oberoende av vilken utvecklingslinje och utvecklingsnivå vi pratar om. Dessutom är det så att även om den ena polariteten ofta överväger hos en individ, så är det bra att åtminstone till viss del integrera den motsatta polariteten.
Ett exempel från vuxenutvecklingen är Kohlbergs stadier av moralisk utveckling där han bedömde etiska resonemang. Carol Gilligan kritiserade Kohlberg och menade att sättet att resonera passade män bäst. Hon skapade en egen variant som istället handlade om hur långt ens omsorg sträckte sig, från självisk, till omsorg, till universell omsorg och vidare till integrerad. Så man kan uttrycka det som att Gilligan skapade en egen stadieteori, fast med en annan typ som utgångspunkt, utvecklingen hos den feminina typen.
Det finns flera modeller som beskriver personlighetstyper som används framför allt i tester i arbetslivet idag. En väletablerad är Myers-Briggs Type Indicator där man ser fyra par eller polariteter:
- Extraversion eller introversion, som handlar om var man fokuserar sin energi och var man hämtar sin energi. Den extraverte från den yttre och den introverte från den inre världen.
- Sinnesförnimmelse eller intuition, som handlar om hur man tar in information. Den sinnesförnimmande är observanta på detaljer i det som händer runt omkring dem medan den intuitiva ser främst till helheten och letar efter mönster och möjligheter.
- Tanke eller känsla, som svarar på frågan hur man fattar sina beslut. Den förstnämnda styr sina beslut efter objektiva regler eller principer och logiska konsekvenser medan den senare främst styrs av egna värderingar, medkänsla och med hänsyn till varje person som en unik individ (den här polariteten ligger nära maskulint-feminint i beskrivning).
- Bedömning eller perception, svarar på hur man förhåller sig till den yttre världen. Föredrar man bedömning är man som regel strukturerad, välplanerad och man tar gärna beslut medan perception förknippas med människor som är spontana, håller alla dörrar öppna in i det sista och har lätt att anpassa sig till nya omständigheter.
Utifrån kombinationer av dessa fyra par får man sexton olika profiler eller typer med tillhörande beskrivningar, möjliga utvecklingsområden och potentiella konfliktområden.
Andra modeller av personlighetstyper som används är DISC-teorin som anger fyra olika personlighetstyper och Enneagram som anger nio olika typer. Det går också att använda de fyra kvadranterna som typer, eller perspektiv man brukar föredra att se ur.
Dessa typer används vanligen idag för att förklara varför folk tänker olika, och även om vi här kan ge en mycket rikare bild av människan med hjälp av utvecklingsnivåer, linjer, kvadranter och tillstånd, så behöver vi fortfarande typerna. Att vara medveten om sin egen typologi är ett sätt att se att man har en bias, ett förhållningssätt man brukar föredra och andra som kan vara blinda fläckar. När man väljer deltagare till team kan det vara bra att försöka hitta människor som kompletterar en snarare än människor som är lika, vilket vi ofta tenderar att göra. Typer ska komplettera varandra, inte bekämpa varandra.