Individualist

(E7 11.3%)

Att gå från konventionell till postkonventionell reflekterar ett skifte från rent intellektuellt fokus till ett mera förkroppsligat. När en Achiever bejakar den inre dimensionen men ser den underordnad långsiktiga resultat så prioriterar en Individualist den inre före den yttre.

Vad en Individualist gör är att kliva ut ur systemet, ut ur ideologierna. De inte är något annat än just ideologier och inte sanna eller rationella representationer av verkligheten – någon sådan finns inte. Man är här medveten om den kulturella präglingen som legat till grund till hur vi ser på världen. Man ser alla dessa ideologier och system som begränsande strukturer och kan också se hur strukturerna verkar på en i det inre också. Detta möjliggörs av en förmåga att ta ett s.k. 4:e personsperspektiv, vilket innebär att kunna ta perspektiv på och bli medveten om den egna upplevelsen och tolkningens betydelse.

Det här resulterar lätt i en relativism där något objektivt rätt eller fel inte står att finnas. Det finns ingen fast mark att stå på, en slutgiltig sanning går ej att nå. När någon ändå hävdar detta svarar en Individualist i regel ”Vems sanning?” Ifrågasättandet och tvivlet är här starkare än viljan att finna sanningar. Det värsta som finns är en kränkning – till exempel när någon prackar på sin egen världsbild på eller dömer någon annan. Som namnet antyder står man här på individens sida mot systemet eller samhället.

Detta stadie innebär en dekonstruktion av identiteten. En strävan efter individualitet, efter att vara unik och efter någon slags autentisk jag-kärna. Samtidigt är en Individualist fullt medveten om de olika roller den kan spela: mor, dotter, hustru, älskarinna, karriärmänniska, chef, anställd… Men vem är jag egentligen under allt detta och vad vill jag egentligen? Det är alltså ett glapp mellan vem man är utåt, hur man ser ut, vilka roller man spelar och vilka spelregler man spelar efter och vem man är på insidan.

Som chef vill en Individualist främst föra fram medarbetarna och skapa en gynnsam och kreativ arbetsmiljö där alla får komma till tals, även minoriteter som kan bidra med nya perspektiv. Om människor trivs på jobbet, har kul och har en bra självkänsla så presterar de bra också. Det är viktigt att människor får lov att misslyckas för då kan de lära sig av detta. En Individualist har en väldigt positiv bild av hur människor är innerst inne och kan ibland vara lite väl naiv, exempelvis i sin fria syn på fostran och på barns kapacitet. Typiskt är att hylla fantasin och de som vågar gå sin egen väg och att se tillbaka på skolgången som en förtryckande fostran där de kreativa barnen fostras att tänka efter färdiga mallar.

Livet handlar om att uppleva och vara lycklig här och nu snarare än att jobba för framtida vinster. En Individualist är ibland ensam, går sin egen väg och hyllar ensamheten. Eller också vara väldigt social och se nätverket och vännerna som den sanna källan till glädje och lycka. Gemenskapen ska dock vara kravlös. En Individualist ser intellektets och logikens begränsningar och tenderar att lägga större vikt vid emotioner och förkroppsligande och kan vara entusiastisk och inspirerande.

En individualist kan ses som en sökare – efter sin egen sanning eller ibland sin egen andliga väg. De konventionella stadiernas andlighet handlar antingen om att följa en etablerad religion eller helt enkelt en ateistisk väg (typiskt för Expert och Achiever). Andlighet i de postkonventionella stadierna, när en sådan förekommer, handlar om att söka en egen relation till andliga upplevelser snarare än vad som presenteras av auktoriteter. Eller så ses det även här som en del i samhällets kontroll av individerna. Om det är ett andligt sökande så sker det i regel inåt och går ut på att söka ens sanna jag eller upplysning inom sig som beskrivet i Buddhismen (utan auktoritära inslag) och New age.

Det finns dock en baksida av individualismen som blir allt mer uppenbar ju mer av den kulturella präglingen, ju mer av strukturer, sanningsanspråk och ju fler måsten som ifrågasätts och skalas av identiteten. I takt med att man blir allt mer individ desto mindre meningsfullhet blir livet. Med meningsfullhet och mening kan man se på tre aspekter:

– Tillhörighet och identitet: man ifrågasätter ju all fostran och kulturell prägling och går sin egen väg.

– Sanning: med en överbetoning på tolkning av upplevelser istället för en objektiv sanning och en kritik av stora berättelser så följer ju en ovisshet av hur allt hänger ihop.

– Handlande: med ovanstående ovisshet finns inte heller något rätt eller fel, och därmed följer en oförmåga att lägga sig i och handla.

En individualist förespråkar frihet, oberoende och kravlöshet, men frihet innebär också att inte behövas. Därför kan en Individualist lida av en upplevd meningslöshet och ensamhet. Men den kan också svara att ”mening är vad jag väljer ska vara meningsfullt – och för mig är meningsfullhet att vara lycklig eller att finnas där för mina vänner”.

Här är ett klassiskt filmklipp (ej inbäddad) som på flera plan illustrerar hur en Individualist typiskt ser på sin situation och på andra. Därefter dags för ett exempel.

httpv://www.youtube.com/watch?gl=SE&v=LQqq3e03EBQ

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Individualist

  1. Pingback: Feminism och vuxenutveckling | Fication

  2. Pingback: Varför springer folk runt med Guy Fawkes-masker? | Fication

  3. Pingback: Ta ledarskapet till nästa nivå | Fication

  4. Pingback: Självkänsla nu! | Fication

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *