Lite om de postkonventionella stadierna

(ca 15 %)

Nu går vi vidare från de konventionella till de så kallade postkonventionella stadierna. Susanne Cook-Greuter menar att skiftet kännetecknas av att gå från kunskap till visdom, från säkerhet till osäkerheter och paradoxer, från differentiering till integrering, från yttre drivkrafter till inre.

Man ska som jag tidigare nämnt vara medveten om att ju högre stadie desto svårare att beskriva är dem av flera anledningar:

• De är färre och utgör därmed ett mindre statistisk underlag att dra slutsatser från. De konventionella stadierna är väl beforskade och beskrivna.
• De är mera differentierade. Svaren från de lägre nivåerna är i regel klichéer och bara att slå upp direkt i manualen medan människor vid de högre nivåerna ofta kommer med nya och unika kompletteringar av meningsstammarna i WUSCT. Ju högre desto större frihet i tänkande och därmed också större variation i vad man tänker och upplever.
• Det är därmed också svårare att koda de högsta nivåerna. Man måste vara där själv för att svaren ska vara meningsfulla och för att man ska kunna skilja floskler från genuina insikter.

Ett exempel på användningsområde för den här typen av teorier är rekrytering (se mitt exempel om Ban Ki-moon). Idag används en uppsjö psykometriska metoder och personlighetstester för att ta reda på huruvida en person är lämplig till en viss position. Men ingen som mäter grad av mognad. Men kan man säga något om hur det ser ut idag? Är det den med högst ego-stadie som får jobbet och som blir befordrad till chef, som i grund och botten handlar om att ta ansvar för en verksamhet och för andra människor? En enkel slutsats kan man dra från siffror från Torberts kartläggning som Cook-Greuter brukar hänvisa till där de testat både blandad befolkning såväl som chefer

(fotnot 4 pekar på att hon inte tror att urvalet är representativt i UK, utan att folk frivilligt sökt sig till testet – ett tecken på högt stadie)

Här är samma (endast USA) i diagramform, E4 är Diplomat/Conformist, E6 är Achiever/Conscientious, E8 är Autonomous:

Om man tänker sig ego-stadierna som linjära och räknar fram en tyngdpunkt så hamnar cheferna mitt emellan Expert och Achiever på 5.4 medan blandad population hamnar på 5.6, alltså högre! Hur ska man tolka detta? För att göra karriär och avancera i en organisation till ledande positioner så lönar det sig uppenbarligen inte att vara alltför ifrågasättande. I boken Leadership agility beskrivs fem stadier av ledarskap (som är samma som E5 Expert till C9 Construct aware). Där kallas de två konventionella stadierna för heroic och de tre postkonventionella stadierna för post-heroic, som anspelar på synen på ledarskap som att stå i fronten likt en härförare. De postkonventionella, post-heroic, är alltså chefer som snarare är duktiga på att skapa fruktsamma kulturer och föra fram andra människor i rampljuset. De märks alltså ofta inte i samma utsträckning – och premieras inte alltid heller. Tänk vilken begåvningsreserv som våra företag och organisationer inte lyckats fånga upp!

Men de högre stadiernas chefer är inte nödvändigtvis bäst att anställa i alla lägen. De kan också ställa höga krav på organisationen, vilket kan vara besvärligt. De går efter en inre kompass och gör vad de själva tycker är rätt istället för att i alla lägen vara arbetsgivaren till lags. Anställer du en konventionell chef så är det inte lika stor risk att få en whistleblower på halsen om företaget beter sig illa, eller någon med en genuin ansvarskänsla för miljön eller den sociala sfären.

Här är ett typiskt exempel på hur en postkonventionell ledare kan fungera i Leonardo som förra säsongen tränade Milan och nu i nyår flyttade till Inter: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/erikniva/article12752218.ab