Jämställdhetsbluffen – en revolution?

Nu har jag äntligen fått hem Pelle Billings Jämställdhetsbluffen och sträckläst. Även om jag har läst alla inlägg på http://www.pellebilling.se/blogg/ sedan starten så var det en och annan nyhet, men framförallt presenterade den en sammanhängande bild av kunskapsmassan som han byggt upp under flera år. Översikten man får av att läsa boken kan man inte få av enstaka inlägg.

Rubrikens revolution avser den Kopernikanska, som i perspektiv- eller paradigmskifte, som i sådana här sammanhang brukar ofta associeras till en omvälvande förändring och ny syn inom ett ämnesområde eller för en enskild människa. Så varför inte göra en jämförelse?! Nicolai Copernicus var alltså den som framlade vetenskapligt stöd för den heliocentriska världsbilden. Den heliocentriska världsbilden var revolutionerande i och med att den utgick från att jorden kretsade kring solen istället för tvärt om, dvs den rådande geocentriska världsbilden. Fast det fanns förstås en hel del makt investerad i det gamla perspektivet, främst från kyrkan, så det var inte helt lätt att övertyga folk.

Galilio Galilei fick kännedom om Copernicus beskrivningar och tillsammans med sina egna observationer blev han övertygad om den heliocentriska världsbildens riktighet, men precis som Copernicus ville han inte heller stöta sig med kyrkan. Därför gav han ut boken ”Dialog om de två världssystemen” där han beskriver och diskuterar de båda världsbilderna som två möjliga alternativ. Jag är absolut ingen expert på området men jag tycker att det låter som en bra och diplomatisk modell, jag vill ju inte heller stöta mig med någon som har mycket makt. Och man kan ju alltid ha fel.

Det finns nu alltså två världsbilder eller perspektiv över hur könsroller fungerar och vad jämställdhet är:

Världsbild 1 – Genusordningen eller könsmaktsordningen

Den här världsbilden grundar sig på antagandet att vi lever i ett patriarkat där mannen är överordad kvinnan. Dagens könsroller är helt och hållet resultat av en kulturell prägling från uppväxten och om vi bara avskaffar dessa sociala konstruktioner så kommer män och kvinnor att uppföra sig lika, välja lika, fördela sig lika, få lika mycket betalt och få lika mycket makt. Men vi har långt kvar till denna s.k. kvantitativa jämställdhet. Tills dess måste vi alla arbeta för att utjämna alla skillnader. Mäns våld mot kvinnor och motstånd mot detta jämställdhetsarbete kan här ses som mannens försök att upprätthålla könsmaktsordningen. Vi har alltså ett könskrig som bara kan vinnas genom att männen delar helt lika med makt och lämnar plats åt de nu till stor del maktlösa kvinnorna. Det kan möjligen finnas ”fickor” av enstaka män med problem, men dessa kan förklaras med den manliga könsrollen som bör problematiseras.

Världsbild 2 – Jämställdhet 2.0

Den andra världsbilden, den som presenteras i Jämställdhetsbluffen, erbjuder en förklaring till varför det ser ut som det gör idag och hur könsrollerna har vuxit fram. Precis som Newton med sin gravitationslag förklarade varför planeterna kretsade kring solen förklarar här Pelle Billing mekanismerna bakom könsrollernas uppkomst, varför  och hur männens och kvinnornas respektive könsroller har kommit att formats som de har. Det gör han genom att bland annat titta på hur matproduktion, arbete och civilisationerna som helhet utvecklats genom historien. Då framträder en bild där båda könens fördelar såväl som utsatthet belyses, där männen gjort det hårda fysiska arbetet, skickats ut till de riskfyllda uppgifterna och varit maktlösa på andra plan än de ekonomiska och politiska, där kvinnorna tidigare saknat makt. Jämställdhetsdebatten förs idag på många fronter, men i Jämställdhetsbluffen förs en världsbild fram som är sammanhängande, som tar stöd i befintlig forskning från alla tänkbara discipliner (även genusvetenskapen) och som leder till rimliga och nyanserade slutsatser om varför vi har de olikheter mellan män och kvinnor vi har idag. Dessutom ger den en rättvis och human syn på hur vi bör arbeta vidare med jämställdhet på ett sätt som inte skuldbelägger ett helt kön och offerförklarar det andra. Könsfred helt enkelt.

Men är det inte väl pretentiöst att kalla boken en Kopernikansk revolution? Nej, det är så man ibland refererar till den typen av skiften i vetenskapliga områden och även på det personliga planet. En upplevelse som leder till en ny syn på jämställdhetsfrågan, åt det ena eller det andra hållet, har också kommit att kallas en WTF-upplevelse och vid sträckläsningen av den här boken fick jag flashbacks till mina tidigare WTF-upplevelser i området. I och med senaste veckans händelser med boksläpp och den nya mansutredningen så är det nog stor risk att vi snart får en rejäl WTF-upplevelse på det kulturella planet.

Finns det då inget att kritisera i boken? Det brukar jag ju ha som regel att göra, även här där jag är partisk (för det är jag). Jo, ett par skönhetsfel kan jag allt hitta:

Det är genomgående felaktiga avstavningar, ett par referens-siffror som har fel storlek och vid några ställen ser det ut som om punktstorleken i texten ändras. Det kan ses som störande, men å andra sidan kan man se det som en illustration av de ekonomiska förutsättningarna: Den första världsbilden representeras av miljardtals i skattepengar till en genusvetenskap och -industri som producerat hela bibliotek av forskning (inom ramarna för den rådande världsbilden); Den andra världsbilden representeras av en donate-knapp på en hemsida och en massa ideellt arbete.

Om man tycker att en revolution på jämställdhetsområdet låter som en bra idé, om man vill göra frågetecknet i rubriken till ett utropstecken, eller om man bara vill jämna ut oddsen lite så att båda världsbilderna kan granskas och diskuteras öppet, så kan man stödja Pelle med en donation. Eller ännu bättre, genom att köpa en hög med böcker och ge till vänner, bekanta och människor man tycker kan behöva den. Sen är det bara att vänta och lyssna efter ljudet…

– WTF!?

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

7 Responses to Jämställdhetsbluffen – en revolution?

  1. John Nilsson says:

    Utan att ha läst Pelles bok (som jag beställde den 26 september men som “Vulkanisterna” inte har lyckats leverera än), tror jag att du har rätt i att det för somliga kommer att vara en smått kopernikansk revolution att läsa den. Mycket spännande fenomen också, att den inte recenserats i någon av de större medierna än, utan att det hittills bara är bloggare som du och Aktivarum som tagit på sig denna uppgift. Men det kanske är så enkelt att de inte heller fått boken till sig, som det är för mig? Vi kan ju hoppas att det är så tills vidare…

  2. Kristian says:

    Ja, det kan ju helt enkelt bero på att de inte fått boken. Eller att de behöver några dagar att läsa den och smälta – det kan ju gå en liten tid för slanten att trilla ner. Sen kanske de måste fundera och bolla med redaktionen vad de ska skriva och kanske eventuellt vänta och se om någon annan vill vara före att kommentera och bryta isen…

    Jag vet inte riktigt hur det går till, men det ska bli intressant att se.

  3. Pingback: Mansfrågor och Genusforskning är inte samma sak – Del 3 Mansfrågeforskning på riktigt « Aktivarum

  4. Cello Jr says:

    Tack för en kreativ och fyndig beskrivning av Pelle Billings bok, vilken jag ännu inte läst. Dagarna i ända bombarderas vi av det du kallar Världsbild 1. Det är jobbigt nog att utsättas för den i mindre doser. Att som du sträckläsa om den, även om det sker i form av en populärvetenskaplig kritik av den, kan nog bli för mycket. Klarar kanske ett kapitel i veckan. Misstänker jag. Sedan måste jag vila och ta en Sobril. Men med den modellen, så kommer jag nog att läsa den under ett par månaders tid. Undrar om den kommer att finnas att tillgå på mitt kommunbibliotek?

  5. Kristian says:

    Tack Cello!

    Det kan vara en bra idé att ta det i vilket tempo man än vill. För mig var beskrivningarna av problemen med pojkarna i skolan det jag reagerade mest på, och där världsbild 1 haft tråkigast inverkan.

    Jag tror att man kan höra av sig till biblioteket och be dem införskaffa minst ett exemplar.

  6. Per says:

    Gillade din analys av boken som en del av ett paradigmskifte. Jag tror faktiskt att genusvetenskapen befinner sig inte långt från ett sådant, när jag själv läst det har jag faktiskt sett lite tendenser här och där.

  7. Kristian says:

    Tack Per.

    Det hade varit intressant att höra hur man ser på ett sådant skifte från det egna ämnet, om man använder andra perspektiv i analysen på könsrollerna eller ser närmare på och kanske till och med problematiserar de egna antagandena.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *