Det finns många nivåbeskrivningar tillgängliga på nätet, och jag vill ju inte vara sämre så jag gör min egen variant. Varje nivå fick en bokstavskombination av Clare Graves men ersattes av Don Beck av en färg till varje stadie, varma färger för de individualistiska och kalla färger för de kollektivistiska.
Beige: I tidernas begynnelse, i runda slängar fr.o.m. 100 000 sen, handlade livet om en sak – överlevnad (min egen, individualistisk alltså). Att finna mat för dagen, vatten, värme och skydd för natten och sex för fortplantning. Alltså grundläggande fysiologiska behov. Förenklat kan man säga att forskningsfältet evolutionspsykologi handlar om att härleda beteenden hos dagens moderna människa från våra livsvillkor från stenåldern. ”Visste du att du hade en stenåldershjärna?” brukar man säga och så kan man förklara allt från överkonsumtion av socker till raggningsstrategier med att det är det beteendet som haft störst överlevnadsvärde genom förhistorien.
Det här är helt i linje med Spiral dynamics där alla värdesystem bygger på varandra. Även om vi är moderna människor så har vi en beige hjärna i botten. Men vi har också en fantasi-och-naturreligions-hjärna utanpå den, sen en krigarhjärna och en medeltidshjärna osv. När man använder an modell som denna så får man en bild av vårt psyke som liknar Grand Canyon, alltså olika lager som härrör till olika perioder i historien så väl som olika mognadsfaser i vårt liv.
Idag kan man hitta människor som fungerar på beige nivå exempelvis i form av tidiga bushmen i Kalahari. Det är den lägsta utvecklingsnivån, men å andra sidan har dessa i regel överlägsna instinkter och en förmåga att navigera i naturen som formats under en långsam evolutionär process. Det här är instinkter som den moderna människan till stor del saknar eftersom vi aldrig fått tillfälle att träna upp dessa. Släng ut oss i skogen utan gps och annan utrustning och se hur länge vi överlever. Utvecklingspsykologiskt handlar det ungefär om bebisens första två år eller Piagets Sensomotoriska stadie.
Sens moralen här är förstås att alla nivåer har existensberättigande och är av största vikt. Det är först när överlevnaden är tryggad som man kan gå vidare till nästa nivå som Maslow skulle säga.