Meningen med livet – frågan

Efter ettochetthalvt års bloggande är det dags att gå på den tunga frågan – den om livets mening och vad det innebär att leva ett meningsfullt liv.

Ett av de mest klassiska svaren kommer från Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Ett civilisation programmerar en jättelik superdator att komma fram till svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting. Efter sju och en halv miljoner år presenterar datorn svaret: 42. Därefter måste ännu en dator byggas för att få reda på hur själva frågan löd. Och på samma sätt, för att förstå svaret måste vi börja med att förstå vad frågan betyder. Så här kommer först ett inlägg om vad frågan betyder och därefter ett inlägg om svaret.

Ett vanligt svar på frågan är ”det är olika för alla”. De svaren brukar utgå från att frågan är ”vad är meningsfullt för dig”, eller ”vad är viktigast för dig”. Den här synen på mening utgår från att vi alla är unika, att mening är något som är olika för alla människor och att var och en måste söka sin mening. Visst är det är viktigt att alla söker sina svar, men det leder ju också till att det jag kommer fram till för mig inte är till någon som helst nytta för dig.

Sen finns det en kategori svar som brukar låta ”det finns inget svar”, ”bara vara”, ”njuta här och nu” och ”ha bra självkänsla”. De här svaren utgår från att hela frågan är en tankekonstruktion som hindrar oss från att vara närvarande i nuet. Många som grubblar kring existentiella frågor rådet att försöka sluta eftersom det inte leder till något. Detta är också viktigt att ha i åtanke, men det kan också i förlängningen leda till en naiv anti-intellektualism och narcissism där det är fel att tänka, ifrågasätta och försöka göra världen bättre.

Det finns en annan överdrivet analyserande variant av frågan som är typisk för dagens postmoderna tidsanda. Det är uppfattningen att vi på något sätt är fast i språket och att vi för att förstå betydelsen av ordet mening måste använda ordet mening: vad är meningen med mening. Sen sitter man fast i en språklig karusell som lätt slutar med en kapitulation och ”det finns inget svar”. En annan typisk postmodern inställning till frågan är att den inte kan eller får ha något svar, för ett förespråkande av en sådan sanning skulle vara ett maktanspråk och säkert leda till att någon annan sanning, människa eller minoritet förtrycks. Eller också kan man höra att vi sitter vi fast i en kulturell prägling där vi inte kan komma fram till något annat än vad vi präntats in i oss av vår kultur.

Sista och kanske vanligaste kategorin av svar är ”meningen med livet är att vara lycklig”. Men även om det är klart bättre än att vara olycklig leder denna ständiga jakten på lycka idag lätt till egocentrering och narcissism. Paradoxalt nog brukar man också säga att man blir lycklig av att leva ett meningsfullt liv. Och då fastnar vi i en cirkel igen – meningen är att vara lycklig, men för att vara lycklig måste vi leva meningsfullt. Men vad innebär då meningsfullhet?

Mening kan betyda sammanhang och därför kan man se frågan om mening som frågan om vilket sammanhang större än mig själv som jag befinner mig i, till skillnad från att bara se mig som en enstaka individ med ett eget intresse. Därför kan jag se mig själv som någon som kan hjälpa och stödja min omgivning, mina barn, mina vänner, vår kultur, mänskligheten och världen. Det brukar anges som en väg till personlig lycka. Men då kan vi också ställa frågan på ett högre plan: vad är meningen med oss? Vad är meningen med vår kultur, vad är meningen med mänskligheten och allt liv?

Mening kan då också ses i betydelsen orsak och syfte, där orsak står för frågan om hur jag och vi hamnade här och syfte handlar om vart jag och vi är på väg. Orsak blickar bakåt och syfte blickar framåt. Och även om det som ofta förespråkas idag, individualism och frihet, är viktigt så finns en baksida till det, nämligen att vi saknar en uppgift – vi vet inte vad vi är till för.

Ett problem vi har i dagens samhälle är att vi har problem med psykisk ohälsa (olycklighet), trots att vi vet att det är viktigt och att vi anstränger oss, och trots att vi har det materiellt relativt väl ställt. En viktig aspekt av den frågan är just meningsfullhet, att vi inte tycks veta vad vi är till för.

Därför ser jag på frågan om mening som en fråga om vad jag är till för och vart är jag på väg. Och viktiga ledtrådar till frågan hittar jag om jag blickar bakåt, var jag kommer ifrån.
Frågan är ställd. Nästa inlägg handlar om svar.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.