Susanne Cook-Greuter föddes i Schweiz (precis som Piaget) med en arbetarbakgrund så det var långt ifrån självklart att hon skulle gå vidare till högre utbildning. Men hon betraktades som mycket lovande och multibegåvad som student inom ämnen som matematik, filosofi såväl som lingvistik. Efter ett par års eget undervisande tog hon en examen i lingvistik och fokuserade framför allt på språkens utveckling. Hon kom till Cambridge och Harvard school of education -76 där hon läste vidare på masternivå och introducerades av Harry Lasker till Loevingers teori och in i fältet vuxenutveckling, vilket hon fann vara en kombination av allt hon gjort innan. Hon började lära sig scora Loevingers WUSCT och blev riktigt duktig på det. Harvard university har varit och är det främsta stället för utveckligspsykologiska studier och många tunga namn har varit och är fortfarande aktiva forskare där, som Kohlberg, Kegan, Carol Gilligan, Kurt Fischer, Howard Gardner och Michael Commons.
En del av testerna Cook-Greuter scorade tyckte hon stack ut på ett sätt som hon menade att Loevingers manual inte gjorde rättvisa. Det handlade om den högsta nivån Integrated som Loevinger bara beskrivit som lite mera komplex och avancerad än den föregående Autonomous men inte med någon kvalitativt ny förmåga eller sätt att skapa mening (som ett stadie borde vara). Men också om vissa meningsstammar som Loevinger tolkat som flummiga och värderat ner, men Cook-Greuter tyckte var mer andligt insiktsfulla och mogna än så. Vid det här laget hade WUSCT använts vid flertalet studier och datamängden ökat så att det blev möjligt för henne att studera dessa ”high-end protocoll” närmare.
Loevinger var skeptisk till att Cook-Greuter skulle ta vid och fortsätta hennes livsverk, eller livstidsstraff som Loevinger skämtsamt kallade det. Loevinger såg hur vanligt det var att folk förfördes av mystiken kring de högre stadierna och var som sagt själv mest intresserad av att uttala sig där hon fann flest individer och hade bäst noggrannhet, dvs de konventionella (från Conformist till Conscientious). Cook-Greuter tog sig an utmaningen och började samla in data som var tillräckligt för att kunna göra en rigorös statistisk analys, något som tog henne 15 år. Slutsatserna presenterade hon i sin doktorsavhandling som försvarades -99 med Robert Kegan som opponent. Avhandlingen har titeln ”Postautonomous Ego Development: A study of Its Nature and Measurement” där två nya stadier efter Autonomous presenteras som ersätter Loevingers Integrated.
Svårigheten med att utvärdera WUSCT-protokoll från de högsta stadierna är att skilja unika och genuint mogna svar från lägre stadiers klyschor utan att föra in sina egna projiceringar eller förutfattade meningar. Så att vara en duktig scorare innebär att man själv måste vara högt upp och ha koll på sina egna skuggor. Hon hittade två duktiga scorare som kunde testa den nya manual hon satte upp för de två nya stadierna. Då kunde hon undersöka om scorarna kunde använda manualen och komma fram till samma resultat (eller tillräckligt nära iaf).
Bortsett från att bidra med dessa två nya stadier försökte hon hitta underliggande mönster till stadierna, ett ”rationale” som Loevinger tidigare avfärdat (eller helt enkelt själv inte funnit). Hon fann två olika rörelser, en mellan varje stadie där vartannat stadie är stabilt och integrerat medan varje däremellan liggande är differentierat och instabilt. De integrerade stadierna (tex Conformist, Conscientious, Autonomous) är de som Kegan menade svarade mot hans ordning 3, 4 och 5.
En annan större rörelse hon observerar spänner över hela resan från första början till det sista stadiet, en rörelse av en gradvis uppbyggnad eller konstruktion av ett stabilt och separat själv, följt av en gradvis dekonstruktion av självet och egot. Man kan se rörelsen som att barnet börjar med att vara ett med allt och gradvis skiljer ut sig från omgivningen för att forma ett stabilt och unikt jag, för att sedan röra sig tillbaka och återvända till att bli ett med allt genom att släppa taget om tidigare identifikationer.
När jag härnäst beskriver stadierna ska jag försöka ta ett helhetsgrepp på beskrivningarna som getts av Loevinger, Torbert och Cook-Greuter.
Pingback: Horisontell och vertikal utveckling | Fication