Kegan 2

Robert Kegan ville alltså undersöka meningsskapande och göra det genom att föra ihop två skolor. Den första är den konstruktivistiska utvecklingspsykologiska som främst vilade på arbetet av Piaget och sedan också Kohlberg. Piaget kartlade hur människan förstod framför allt den fysiska omvärlden medan Kohlberg kartlade hur människan förstod den sociala omvärlden. Båda utgick från ett kognitivt synsätt, alltså hur människan konceptualiserar och resonerar kring dessa två stora domäner. Men Kegan ville gräva djupare och hitta den underliggande strukturen som förklarade vad som gav upphov till de resultat som Piaget och Kohlberg kom fram till.

Den andra stora skolan är egopsykologin som sprang ur Freuds psykoanalys och representerades av Erik Eriksson. Eriksson var också han verksam vid Harvard och hade en egen utveckling av Freuds psykosexuella stadier i nio stadier som sträckte sig genom hela livet. Jag kommer att återkomma till ego-sidan efter Kegan.

Egopsykologin var framför allt förhärskande inom det terapeutiska området medan den kognitiva dominerade inom akademin. Man kan säga att egopsykologin studerade människan inifrån och ut, som upplevande och kännande varelse, medan den kognitiva utifrån och in, som problemlösande och konceptualiserande varelse. Man kan också uttrycka det som att egopsykologin såg människan som ett subjekt (som man kan prata med i terapi), medan den kognitiva människan som ett objekt (som man kan forska på). Kegan ville med sin subjekt-objektteori överbrygga klyftan och modellera utvecklingen av ego och meningsskapande, men genom att ta avstamp i det kognitiva synsättet.

”Psychoanalytical theory is sometimes thought of as a theory about affect, and cognitive-developmental theory as a theory about cognition; but in truth each is a theory of both, and each makes one dimension the master of personality and the other the slave.”

– Robert Kegan