AQAL – Kvadranter

Vad är vi? Är vi i grund och botten individer eller är vi sociala, kulturella varelser? Är vi rationella varelser med fri vilja eller styrs vi av kulturella normer och strukturer? Vi såg skillnaden mellan Wilbers och utvecklingspsykologins syn respektive Gebsers syn på människan som antingen individ eller kultur. Ett integralt förhållningssätt är att båda svaren är delvis riktiga. Vi kan se båda aspekterna i oss, vi kan se oss ur båda dessa perspektiv. Jag kan se mig i både singularis och i pluralis, som ett enskilt jag såväl som en del av ett större vi.

När det gäller medvetandeevolutionen kan man säga att vi alla föds på ruta noll i en kultur som har sin tyngdpunkt vid en viss utvecklingsnivå eller höjd. Sedan ger kulturen stöd och fostran till människorna så att de dras upp till tyngdpunkten. Ju komplexare och mer utvecklad kultur desto längre väg och fler transformationer krävs innan individen anses färdigvuxen. En del individer som strävar förbi kulturens tyngpunkt kommer då att känna att kulturen vill dra dem tillbaka ner. Dessa pionjärer i frontlinjen av den kulturella evolutionen kommer å sin sida att utöva en kraft uppåt på kulturen och transformera hela kulturen när de blir tillräckligt många och inflytelserika, tex genom att ta fram en ny sätt att tänka som att utgå från en heliocentrisk världsbild, genom att implementera ett nytt styrelseskick som demokrati eller helt enkelt genom att vara öppen med sina värderingar.

Sedan kan vi fråga oss om vi i första hand är upplevande och meningsskapande varelser eller om vi är materiella ting av atomer, synapser och celler. Även här ser vi det som att det inte är antingen det ena eller det andra. De olika synsätten skapas i och med att vi väljer det ena eller det andra perspektivet, det inre perspektivet där vi ser våra tankar och fantasier och känner våra känslor, eller det yttre med kroppar med organ, celler och molekyler som vi ser genom mikroskopet. Integralt innebär som innan att vi inte bör begränsa oss till att reducera oss till varken det ena eller det andra. Vi bör sträva efter att integrera så många perspektiv som möjligt för att få en så rik bild som möjligt av vad vi är.

Vi kan alltså bejaka både våra inre subjektiva och våra yttre objektiva jag. I det yttre perspektivet ser vi också det vi gör, våra och andras handlingar, och det som sägs som alla kan observera och höra. I det inre blir sinnesintrycken meningsfulla för oss då de blir till pusselbitar i våra berättelser, skapar associationer och känslomässiga reaktioner.

Genom att kombinera dessa jag-vi och inre-yttre kan vi skapa fyra perspektiv, fyra kvadranter som vi kan använda för att förstå oss själva och den mänskliga utvecklingen:

I den övre vänstra kvadranten ser vi människan som en psykologisk och meningsskapande individ med tankar, känslor och upplevelser. Det här perspektivet kan man säga att humanioran studerar, och i den psykologin i allmänhet med utvecklingspsykologin i synnerhet.

Den övre högra kvadranten beskriver människan som en fysisk, kemisk och biologisk varelse, alltså som den ser ut genom ett naturvetenskapligt perspektiv. En observerbar kropp med observerbara handlingar och beteenden. Att leva och utvecklas handlar förstås också om kroppen, hur vi tar hand om den och äter. Inom psykologin kan man säga att behaviorismen utgår från det här perspektivet, likaså neurovetenskapliga ansatser till att förstå medvetandet.

I den nedre vänstra kvadranten, den kollektiva inre dimensionen, ser vi oss som kulturellt samspelande varelser. Det är den intersubjektiva aspekten av oss där vi knyts ihop av språk, riter, värderingar och en känsla av gemenskap och kärlek. Utveckling är inte bara ett individuellt projekt, vi påverkas och definieras också i stor del av våra relationer som antingen kan stödja och dra oss uppåt i utvecklingen eller också hämma och hålla tillbaka oss, t ex i form av jantelagen. Exempel på vetenskaper i denna kvadrant är sociologin och genusvetenskapen som undersöker normer och värderingar.

Slutligen består den nedre högra kvadranten av de objektiva strukturer och artefakter vi omges av och som på många sätt påverkar våra liv. Det kan röra sig om fysiska strukturer som stadsbyggnad, infrastruktur och teknologier, eller icke-materiella strukturer som politiska, ekonomiska och juridiska spelregler som ramar in våra liv. Ett exempel på en struktur som påverkat oss är internet där tillgången till information och sociala medier bidragit till att utveckla vårt tänkande och att förändra synen på oss. Nu sägs det ibland att vi är våra nätverk. En annan form av struktur man inte alltid tänker på är vårt språk. Att ge människor ett språk kan vara att ge dem ett kraftfullt verktyg till att förändra synen på sig själva och på oss alla.

Kvadranterna är alltså en kartläggning av fyra perspektiv på människan som främst syftar till att visa att inget av perspektiven kan göra anspråk på att ge den enda sanna bilden av vad en människa är och vad vi påverkas av. Vanligen är människor specialiserade på att undersöka eller arbeta med endast en aspekt, en kvadrant. Med hjälp av kvadranterna kan man få upp ögonen för att det går att belysa samma problem ur flera perspektiv än det man vanligen använder.

Genom att koppla ihop kvadranterna med utvecklingsnivåerna kan vi se den vertikala utvecklingen som en process som sker i alla fyra kvadranterna i ett samspel, där utvecklingen för samhället och kulturen sker i samspel med individerna – vi tetraevolverar. Här är ett exempel:

1955 gick Rosa Parks på en buss i Alabama och satte sig på en plats som var avsedd endast för vita passagerare. Hon hade genom sitt liv upplevt USA:s rasism och segregering som hon förstås var emot och beslöt att omsätta sina värderingar (övre vänstra) i handling och civil olydnad genom att bryta mot den rådande lagen (övre högra). Hon blev arresterad vilket först och främst utlöste en bojkott mot bussbolaget men också var ett startskott på den amerikanska medborgarrättsrörelsen (nedre vänstra). Den ledde bland annat till lagstiftning mot diskriminering mot afroamerikaner och kvinnor (nedre högra).

Detta är förstås en förenklad beskrivning. Även om Rosa Parks handling var betydelsefull var hon inte den första som satte sig på fel plats, medborgarrättsrörelsen hade funnits länge och den hade gjort andra framsteg dessförinnan. Hela tiden sker en växelverkan fram och tillbaka mellan alla kvadranter. Ibland är det gemensamma värderingar som kommer först, ibland är det handlingar och ibland nya teknologier som möjliggör nya tider.

Att ha koll på alla kvadranter är i vilket fall ett måste för den som vill förstå vår tid eller den som rent av vill ligga i den kulturella frontlinjen.