AQAL – Utvecklingslinjer

Att tala om endast en sorts utveckling ger en alltför förenklad bild av en människa. Exempelvis innebär ju inte att en person med hög kognitiv förmåga, tex mätt med IQ, nödvändigtvis har hög EQ eller god social kompetens. Därför talar man om olika utvecklingslinjer som olika forskare specialiserat sig på att undersöka. Och när vi ser på enskilda människor kan vi konstatera att vi sällan är på samma nivå vid olika aspekter eller linjer. Så istället för en utvecklingsdimension så får vi flera genom att splittra upp utvecklingsstegen i flera linjer, ungefär på samma sätt som Howard Gardeners multipla intelligenser. Här är korta beskrivningar av några av de viktigaste utvecklingslinjerna.

Kognitiv utveckling: Den störste pionjären inom forskningsfältet utvecklingspsykologi var Schweizaren Jean Piaget. Han undersökte hur barn utvecklades i sitt tänkande och delade in dem i följande stadier med ungefärliga åldrar: Sensomotorisk (0-2 år) när barnet kopplar ihop sinnesintryck och rörelser för att förstå omvärlden; Pre-operationell (2-6 år) när barnet lever i en magisk, egocentrerad värld och inte kan ta någon annans perspektiv; Konkret-operationell (7-11 år) då barnet kan använda enkel logik, begrepp som massa, längd och sortera saker i ordning så länge barnet har föremålen eller formerna framför sig; Formal-operationell (12- år) då ungdomen kan tänka abstrakt och koppla ihop abstrakta variabler i t ex naturlagar.

Formal-operationell var det slutliga stadiet enligt Piagets ursprungliga teori, men bl a Michael Commons har utvecklat teorin kring hur stadier eller nivåer av komplexitet byggs upp hierarkiskt genom att transcendera och inkludera närmast tidigare stadium. Commons la till flera stadier, bl a följande fyra postformella stadier som visar hur man kan gå vidare i utvecklingen och tänka alltmer komplext: Systematisk då man kan hantera hela system och kontexter; Metasystematisk där flera olika system läggs ihop till ett metasystem; Paradigmatisk som koordinerar flera metasystem som man ser vid tvärvetenskaplig forskning samt; Kors-paradigmatisk där hela forskningsområden läggs ihop för att skapa nya fält.

Moralisk utveckling: Lawrence Kohlberg var en efterföljare till Piaget och en av de som drog igång vuxenutvecklingsforskningen i USA och Harvard på allvar. Han studerade moralisk utveckling hos människor genom att ställa dem inför ett moraliskt dilemma och se hur de rättfärdigade sina svar. Han kom fram till tre grundläggande nivåer av moraliskt resonerande: Pre-konventionell, då man endast utgår från egen vinning, att få en belöning eller undvika bestraffning; Konventionell, som går ut på att göra vad som är bäst för gruppen, samhället eller kulturen, alltså lyda eller bidra till att upprätthålla regler och konventioner; samt Post-konventionell, där konventionerna kan ifrågasättas och man istället handlar efter en egen inre kompass och efter mer grundläggande principer. En post-konventionell människa kan ägna sig åt civil olydnad eller vägra lyda order om den anser att de som ger ordern missbrukar sin makt. Den pre- och den post-konventionella blandas ofta ihop eftersom de båda är okonventionella, kan ifrågasätta etablissemanget och synas i samma demonstrationståg, något man brukar kalla pre-transsammanblandning (pre-trans fallacy). Kohlberg hade egna erfarenheter från 2:a världskriget där många grymma handlingar försvarades med att man bara lydde order och sitt land, alltså där en konventionalitet kunde ge hemska resultat.

Ego-utveckling: En annan vidareutveckling av Piagets teorier är området ego-utveckling som tar ett helhetsgrepp om hur människan ser på sig själv och på sin omvärld, kort sagt hur människan skapar mening i sitt liv. Jane Loevinger var en forskare som med sin grupp undersökte detta genom att låta människor fylla i ett antal meningskompletterings-test. Under flera decennier har över 10 000 människor genomfört testen. De varierande svaren på alla frågor sorterades i olika högar i grader av mognad och förmåga till självreflektion varvid ett antal stadier kunde urskiljas, från de prekonventionella stadierna (den Impulsiva och Oppurtunisten), till de konventionella (Konformisten, Experten och Strävaren), vidare till de postkonventionella (Individualisten och den Autonoma) och slutligen till de transcenderande (den Konstruktionsmedvetna och den Unitiva). De två sista stadierna kom från en vidareutveckling som gjordes av Susanne Cook-Greuter.

Robert Kegan är en annan forskare som undersökt meningsskapande på olika nivåer. Han skapade sin Subjekt-objektteori som beskriver dynamiken i hur meningsskapande och identifikation går från en nivå till nästa genom att personen kan reflektera över och förhålla sig till det som denne tidigare “satt fast i”. Vid en utvecklingsnivå kan man säga att personen sitter fast i och identifierar sig med ett sätt att se på världen, oförmögen att ifrågasätta eller förhålla sig till det. Det är personens subjekt. Vertikal utveckling kommer av att personen lyckas få distans till det som den tidigare satt fast i och ta det som objekt att förhålla sig till och ifrågasätta. Att gå från en nivå till nästa är att gå från att vara något till att ha det, till exempel: “Jag är inte mina relationer, jag har relationer.” eller “Jag är inte min karriär, jag har en karriär.” Kegans meningsskapande och Loeveringers ego som utvecklas är i nära relation till varandra.

Utveckling av värderingar: Clare Graves var en forskare som gjorde en kartläggningar av människors värderingar. Modellen som kallades Spiral dynamics vidareutvecklades av Don Beck och Chris Cowan. Modellen handlar om hur värderingar förändras och utvecklas genom historien genom att hela värdesystem, vMemes, avlöser varandra. Värdesystemen med ungefärliga år de först uppkommit hos människor:
Beige (100 000 f.kr.), som grundar sig i fysiologiska överlevnadsbehov;
Lila (50 000 f.kr.), typiska för animistiska jägar-samlarsamhällen;
Röd (7000 f.kr.) bejakar egna behov och dominans utan skuld eller skam;
Blå (3000 f.kr.) där auktoritetstroende, självuppoffring och lydnad betonas (traditionella);
Orange (1000 e.kr.) betonar rationalitet och vetenskaplig objektivitet (moderna);
Grön (1850 e.kr) förespråkar pluralism, mångkulturalism och konsensus (postmoderna);
Gul (1950 e.kr); som integrerar samtliga tidigare värdenivåer;
Turkos (1970 e.kr) där olika dimensioner av existens vävs ihop

Varje värdesystem är ett svar på hur individen uppfattar sin omvärld, men kan också ses som en reaktion på föregående värdesystem. Spiral dynamics kan ses som en karta över individers värderingar, men fungerar bäst som en beskrivning över den kulturella utvecklingen.

I och med det kan man ställa sig frågan om det är möjligt att förstå utvecklingen av en individ utan att förstå kulturen som individen är inbäddad i. Och för att förstå en kultur måste man studera hur kulturen utvecklats genom historien, vilket Wilber gjorde:

“The study of psychology inevitably leads to sociology, which inevitably leads to anthropology, which leads back to philosophy.”

Och en beskrivning av kulturers utveckling var något Wilber hittade i Jean Gebsers arbete:

Kulturers medvetandeutveckling: Gebsers arbete och beskrivning av medvetandeutveckling sett genom ett kulturellt filter hade mycket gemensamt med den syn Wilber hade på individens utveckling:
Arkaisk: De mest primitiva kulturerna, odifferentierad mot omgivningen – ett med allt.
Magisk: Jägar-samlarsamhällen i magisk värld med shamaner, andar och ritualer.
Mytisk: Människan brukar jorden, bor i riken med skriftspråk och mytiska gudar.
Mental: Moderna människan med linjär tidsuppfattning, rationalitet och monoteism.
Integral: Ny framväxande mental struktur som integrerar föregående strukturer.

Det är genom Gebser som Wilber tar termen Integral. Frågan som uppstår här är ju om vi ska se utvecklingen som en personlig process eller en kulturell. Kan vi dra gränsen dem emellan? Den frågan tar vi med oss till nästa del som introducerar kvadranterna.

Detta är alltså exempel på utvecklingslinjer som är beforskade, men det är lätt att tänka sig fler domäner som kan vara väl så viktiga som inte har namngivna stadier som kinestetisk eller estetisk utveckling. Och ibland talar man om förmåga till att ta andras perspektiv som exempel på social alternativt kognitiv förmåga.

En konsekvens av att se utvecklingen som uppdelad i linjer är ju att man kan vara på olika nivåer i olika utvecklingslinjer, t ex vara högt kognitivt utvecklad men lågt i den moraliska linjen. Det kan ge otrevliga konsekvenser, t ex när vetenskapliga framsteg görs utan att någon tar ansvar för följderna, något historien inte saknar exempel på.