Introduktion till AQAL och integralteori

Här följer en introduktion till integralteori som går igenom beståndsdelarna till Ken Wilbers AQAL-modell. AQAL står för “All quadrants, all level, all lines, all states and all types”, alltså alla kvadranter, nivåer, linjer, tillstånd och typer. Efter genomgången kommer en diskussion om hur AQAL kan användas och vilka konsekvenser som kan följa av teorin. Jag har delat upp introduktionen i flera delar, en del för varje beståndsdel.

Vad är vi? Är vi individer, kulturella eller materiella varelser, eller kanske andliga? Går det att överblicka all kunskap som producerats? Kan vi ens förstå oss själva? Vad är meningen med allt, var kommer vi ifrån och vart är vi på väg? Finns gud och vilken religion har i så fall rätt?

Det är knappast några nya frågor. En del söker, vissa tycker sig ha rätt svar men få är överens. En som på allvar försökt överblicka och kartlägga kunskap inom i alla fall psykologi, filosofi och andlighet är Ken Wilber (1949-). Wilber började läsa in sig på västerländska psykologiska skolor som psykoanalys, behaviorism, humanism och utvecklingspsykologi och kombinerade det med studier av österländska visdomstraditioner som buddhism och hinduism. Han publicerade sin första bok The spectrum of consciousness 1977 och är ett 20-tal böcker senare förgrundsfiguren inom det vi kallar integralteori eller integral filosofi.

Men vad menas med integral? Integral handlar om att integrera, att kartlägga och foga samman olika världbilder, värderingar och perspektiv. Vi ser på världen från olika perspektiv och vi kommer fram till olika slutsatser om de stora frågorna, det har många redan kommit fram till. Istället för att försöka komma fram till vems perspektiv som är det riktiga så innebär ett integralt förhållningssätt att alla ser en viktig aspekt av verkligheten och att alla perspektiv och värderingar behöver inkluderas.

Men det räcker inte att bara låta denna mångfald i perspektiv finnas. Vi måste också förstå varifrån alla perspektiv och värderingar kommer, alltså varifrån människor talar, tänker och lever. En viktig insikt från en sådan förståelse är att det finns en utvecklingsdimension i vårt tänkande, varande, våra värderingar och just vår förmåga att ta olika perspektiv. Den utgångspunkten leder till att vissa perspektiv väger tyngre än andra då de inkluderar mer och tar större hänsyn. Med hjälp av integrala insikter och modeller kan man då  också måla en karta över värderingslandskapet.

Med utvecklingsperspektivet som utgör grundbulten i integralteorin kan vi få en god aning om hur det mänskliga tänkandet och medvetandet utvecklats genom historien för att landa där vi är nu, men också hur vi kommer att utvecklas vidare och vart vi är på väg, som individer och som kulturer.

I vår kultur har vi de senaste seklen gått från ett traditionellt och auktoritetstroende samhälle, vidare till ett modernt samhälle där vetenskapliga, tekniska och industriella framsteg har förbättrat levnadsstandarden, till dagens postmoderna informationssamhälle som betonar pluralism och ifrågasättandet av rationalitet, makt och normer. Nästa steg i utvecklingen som beskrivs av integralteorin betonar att det handlar om just en utveckling. Det är en teori som sätter utvecklingen av människan, kulturen och samhället i centrum.

I integralteorin förs insikter från psykologi, filosofi och andlighet ihop för att få en så rik och mångfasetterad bild av människans potential som möjligt. Eftersom det är så stora och vitt skilda områden som vävs ihop så blir beskrivningarna också målande i stora penseldrag. Det är nödvändigt för att kunna hantera de stora frågorna. Det är inte en helt och hållet färdig teori som presenteras, samtidigt som evolutionen går vidare genom oss bidrar vi också till att fylla i detaljerna och fortsätta utveckla kartorna.

I integralteorin har Wilber hämtat material och inspiration från många andra människor från vitt skilda discipliner, traditioner och kulturer. AQAL handlar om att ta tillvara och föra ihop insikter från vetenskap, filosofi, andlighet och visdoms- och upplysningstraditioner från öst och från väst. Integralteorin kan därmed sägas vara en metavetenskap eller metafilosofi som fogar ihop till synes vitt skilda filosofier, vetenskaper och inte minst praktiker till en slags TOE, en Theory of Everything, precis som man länge eftersträvat i fysiken.

Nu är det dags att gå igenom beståndsdelarna i ordning och vi börjar med den mest centrala – utvecklingsdimensionen.