Horisontell och vertikal utveckling

I MHC skiljer man mellan horisontell och vertikal utveckling där den förra handlar om att göra ”mer av samma” och den senare om att göra ”helt nytt”. Horisontell utveckling är alltså en ökad komplexitet inom respektive stadie. Om vi tar som exempel att gripa en bit mat och stoppa den i munnen. Det är en mer komplex uppgift att göra samma sak fast flera gånger, med fler matbitar. Det är också mer komplext att behöva sträcka sig längre eller lyfta tyngre matbitar som kräver båda händerna eller göra det i mörker. Men samtliga svårigheter befinner sig på samma stadie och innebär därför bara en horisontell utveckling i komplexitet. 

Att beräkna 1+2 är enklare än att beräkna 1234234+142435345, men skillnaden i svårighet är endast horisontell. På samma sätt ligger det endast en horisontell ökning i komplexitet i att koordinera flera än två konkreta historier, bolla med flera abstrakta variabler, koppla ihop längre formella kedjor (a ger b som ger c som i sin tur ger d osv) eller bygga större system med fler abstrakta variabler som indata.

En vertikal utveckling är vad vi gått igenom, alltså en komplexitetsutveckling som innebär att man avancerar till nästa utvecklingsstadie. Vertikal utveckling handlar alltså om att ta svårigheten till nästa nivå vilket innebär ett kvalitativt skifte i svårighet (de är inte klyschor så länge de definieras).

Horisontell och vertikal utveckling är också något Susanne Cook-Greuter nämner inom ego-utvecklingen med samma innebörd. Horisontell är att bli bättre på något inom ramarna för ens meningsskapande, man tillägnar sig en ny färdighet eller blir bättre på att hantera de problem man upplever är av yttersta vikt medan vertikal innebär att man utvecklar hela sitt meningsskapande, ifrågasätter och ser utanför sina egna referensramar, ser sig själv på ett nytt sätt och ser nya och större problem som är av yttersta vikt. Kort sagt är horisontell utveckling den som sker inom ett stadie medan vertikal sker från ett stadie till nästa.

Ibland används begreppsparet translation och transformation på samma sätt, tex inom lärande. Translation är när man tillägnar sig ny kunskap, transformativt lärande är när denna nya kunskap dessutom förändrar en själv i grunden.

Horisontell/vertikal utveckling och translation/transformation motsvarar Piagets assimilering/ackommodering där den förre beskriver kunskap som fogas in, assimileras, i befintliga strukturer medan den senare handlar om att strukturerna transformeras, ackommoderar, till ett nytt jämviktsläge med högre (vertikal) komplexitet.

Det är viktigt att påpeka att den ena förstås inte utesluter den andra. Det går inte att bara ägna sig åt vertikal utveckling hur sexigt det än låter.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Horisontell och vertikal utveckling

  1. Pingback: Complexity and simplicity | Fication