Komplexitet handlar alltså om hur information struktureras och med hjälp av MHC kan vi se hur pass komplex denna struktur är. MHC bygger på tre axiom som visar hur en nivå av komplexitet byggs upp av element från föregående. De utgör alltså spelreglerna för komplexitet:
1 En högre nivå av komplexitet definieras av minst två element från den närmast lägre nivån.
2. Den högre nivåns element organiserar eller koordinerar två eller fler element från den närmast lägre nivån
3. Organiseringen eller koordineringen är icke-godtyckligt ordnad och nödvändig för den högre nivån.
Vi ska titta på ett exempel från de lägre stadierna där komplexitet handlar om att styra rörelser som att lyfta en tekanna. Exemplet kommer från detta TED-talk där Daniel Wolpert argumenterar för att anledningen till att vi över huvud taget har hjärnor är att styra och kontrollera komplexa rörelser. Det stämmer förstås väl överens med synen på komplexitet eller kognitiv utveckling i de lägsta stadierna som presenteras av Piaget och Commons. De första fem minutrarna räcker för att få poängen och exemplet med att lyfta tekannan, sen blir det mer avancerat och det lämnar vi hädan.
Om vi tittar på handlingen att lyfta tekannan är måste den byggas upp genom att koordinera två rörelser: (1) Sträcka ut armen och handen till rätt ställe och (2) Gripa med handen och fingrarna. Det räcker inte med en av dem och det räcker inte att göra båda i godtycklig ordning, gripa först och sträcka ut handen sen. Om vi koordinerar (1) och (2) så uppfylls villkoren för att lyckas med att lyfta tekannan (3). (1) och (2) motsvarar en nivå av komplexitet som koordineras till (3) vid en högre nivå av komplexitet. De tre skapar alltså en hierarki där (3) är högre än (1) och (2), därför kallar man det hierarkisk komplexitet och modellen heter alltså Model of hierarchical complexity.
Vi kan också se utvecklingsprinciperna gå igen här. Det här exemplet visar en färdighet som barnet utvecklar och förfinar under det första levnadsåret. Först kan barnet kontrollera enstaka rörelser, (1) sträcka sig och peta saker och (2) gripa. Barnet lär sig sedan att differentiera mellan de olika rörelserna och styra vilken som ska utföras och sedan integrera (koordinera) ihop dem till en komplex rörelse: sträcka sig, gripa och lyfta saker (3).
Vad vi kommer att se är att detta räcker för att beskriva utvecklingen från en enkel organisms rörelser till en komplext resonerande människas reflektioner över hur utvecklingen går till.
Pingback: Vete, vapen och virus | Fication