Ken Wilber

Här kommer en snabb och förstås ofullständig beskrivning av Ken Wilber (1949-) som kan beskrivas som amerikansk filosof och mystiker. Hans livsprojekt har varit och är än att skapa en “theory of everything”. Inte en sådan som eftersöks i fysiken utan en metateori över alla vetenskapliga samt andliga discipliner – en kartläggning över den mänskliga utvecklingen. Wilber försöker korsa västerländsk filosofi och psykologi, framför allt vuxenutvecklingsteorierna, med österländska visdomstraditioner, framför allt olika grenar av buddhism.

En fråga man kan ställa är huruvida den mänskliga utvecklingen bör betraktas som en genetisk evolution, en medvetandeevolution, en kulturell, en sociologisk eller en teknologisk osv. Olika vetenskaper ger olika svar och Wilbers lösning på det är att kalla dem perspektiv och lägga in dem i fyra kvadranter som presenteras i hans magnum opus Sex, Ecology, Spirituality. Han strävar alltså att integrera alla olika synsätt eller perspektiv i ett stort ramverk som därmed kallas integralteori.

Kvadranterna skapas av ett inre och ett yttre perspektiv av medvetandet, samt ett individuellt och ett kollektivt perspektiv av människan. Då får vi fyra perspektiv och fyra olika berättelser av människans utveckling som sammanfattas i nedanstående diagram. Ett perspektiv som handlar om individuell medvetandeutveckling (tex ego-utveckling), ett som handlar om en kulturell utveckling (tex Spiral dynamics), ett som handlar om en biologisk utveckling (tex Darwin) eller beteendemässig sådan, samt en som handlar om socio-teknologisk utveckling (se föregående post).

Wilber kan knappast räknas som akademiker, en del kallar honom enmans-universitet, även om han fungerat som inkörsport till vuxenutvecklingen för många, inklusive mig. Med samtliga perspektiv kan man få en bred överblick och mera fullständig bild av hur utvecklingen går till, genom en kombination av individuella framsteg som sprids i kulturen med tekniska hjälpmedel och organisationsformer vilket förändrar människors beteenden, vilket i sin tur påverkar hur vi tänker osv.

Man ska dock vara medveten om att kvadranter och utvecklingsnivåer är lite löst definierade vilket vi ska se i nästa inlägg. Fast med tanke på den minst sagt djärva ambitionen att kartlägga all systematiserad kunskap så är han mer än ursäktad och ska man kritisera honom måste man upp på samma nivå.