Vad är ett meningsfullt liv?

Vad är ett meningsfullt liv?

För mig innebär det att låta sitt liv i grund och botten styras av följande fråga: ”Hur är jag till störst nytta?”

Vi kan undersöka frågan genom att ställa den i kontrast till en annan möjlig fråga som många förespråkar: ”Hur kan jag maximera lyckan i mitt liv?”

En skillnad mellan de här båda är att jag med den första gör mig till medel för något mål eller syfte som är högre eller viktigare än jag själv. Med den andra frågan gör jag mig själv till slutgiltigt mål. Genom att utgå från den första frågan underordnar jag mig själv och min egna lycka det högre syftet. Den andra frågan är ego-centrerad medan den första sätter egot åt sidan.

Det här är egentligen inget nytt, lyckoforskaren Bengt Brülde släppte nyligen en bok som handlar om det paradoxala i lyckan att man verkar bli lycklig av att hjälpa andra och att lyckan kanske inte är så viktig ändå. Jag instämmer men tycker nog att Dag Hammarskjöld var långt före på den punkten:

”Ge mig något att dö för –!

[…]

Icke detta gör ensamheten till en pina:

att ingen finns som delar min börda,

men detta:

att jag har endast min egen börda att bära.”

Eller i klarspråk: ”det gör inget att jag mår piss, bara det är till någon nytta”

Nu krävs ett par kritiska frågor: Till nytta för vem eller vad? Och hur?

På a) svarar jag ”världen och mänsklighetens överlevnad på lång sikt” och på b) vet jag inte säkert, jag testar mig fram. Dagens arbetshypotes lyder ”genom att utveckla och tillämpa med de ohyggligt viktiga vuxenutvecklingsmodellerna på olika sätt”, men det finns ju alltid en risk att man blir blind för och försummar andra saker. Det kräver ständigt granskande och självifrågasättande, det har jag en hel verktygslåda till.

Låt oss ta ett exempel. Jag är alltså till stor nytta genom mitt bland annat mitt arbete. Ju bättre jag gör mitt arbete desto större nytta gör jag. Hur hårt anstränger jag mig? Tja, så hårt jag kan. Och bland över gränsen. Just nu sitter jag och skriver med migrän eftersom det helt enkelt blivit för mycket arbete eller för hög press, då stänger hjärnan ner (fast det här går uppenbarligen att skriva). Men det här är inget jag eftersträvar eller förespråkar – det är inte macho på något sätt eller ett dugg kul (utom när det släpper dagen efter). Det handlar framför allt om att jag är kass på att planera och ställer orimliga förväntningar på mig själv. Men det verkar vara så jag fungerar bäst på lång sikt (som jag gör mest nytta, inte är lycklig), återkommer när jag hittat bättre alternativ. Observera alltså att det inte finns något som helst egenvärde i att må dåligt eller att piska sig själv. Det enda jag säger är att min egna lycka inte är det högsta goda.

En annan kritisk fråga är: Om jag förespråkar det här förhållningssättet, gör jag då detta till norm? Gör jag då andra människor till medel för något högre syfte (som jag själv valt)?

Dag Hammarskjöld får besvara den också:

”att behandla andra som mål och aldrig som medel”. Och mig själv som mål endast i min egenskap av medel…

Ett meningsfullt liv måste vara fullständigt självvalt. Det går inte att upphöja ett sådant här förhållningssätt till en norm som arbetsgivaren kan kräva av någon anställd eller som man kan kräva i en relation. Inte heller kan man välja det åt sina barn. Ibland är det så lyckligt att den maximala nyttan görs bäst inom ramen för arbetet man får betalt för, ibland får man göra det vid sidan om, ibland har man ännu inte upptäckt möjligheterna i arbetet, ibland är det dags att dra vidare och ibland får man helt enkelt vara kreativ.

En annan detalj som är viktig att notera: Leder inte självuppoffring till självutplåning och bitterhet? Jo, det är en fara. Ett bra tips är att balansera upp en självuppoffring med krav på omgivningen. Det är inte en absolut lag utan bara en användbar psykologisk princip för att hålla sig mentalt frisk. Och hushålla med energin förstås.

Så, lever jag ett meningsfullt liv? Oftast. Men ibland tar kreativiteten över. Och ibland plikten. Ibland kärlek. Ibland mörker. Och ibland är det fotboll på tv.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Vad är ett meningsfullt liv?

  1. Stina says:

    Eller så kan man leva SOM syftet och inte FÖR det.
    Eller bortanför syftet – bara leva SOM.

    Vi ses i trädcaféet en annan gång och pratar vidare!
    Stina

  2. Kristian says:

    Ja, bara vi håller isär etiken och estetiken. I det här inlägget sätter jag etiken i första rummet. Eller som Batman säger, “It’s not who you are, it’s what you do.”

  3. Stina says:

    Hur jag definierar mig avgör vad jag gör och hur jag gör det och det i sin tur är helt avgörande för effekten.

    Stina mitt i omdefinieringen

  4. Kristian says:

    Tack för responsen!

    Intressant att se skillnaden. Jag går åt andra hållet, jag ser vad som behöver göras och hur jag definierar mig själv är underordnat.

  5. Stina says:

    Hur “jag ser vad som behöver göras” beror på hur jag definierar/identifierar mig, och världen. Det är en överordnad fråga för mig.

    Just nu helt överordnad allt görande.
    Eller – det är den frågan som är mitt görande, just nu, i denna fas …