Ibland kommer frågan vad man ska läsa för att få en bra introduktion till den här typen av teorier. Ett bra svar är förstås den här bloggen, och det finns andra befintliga och kommande resurser på nätet. Men om jag ska rekommendera en bra bok för att få bra beskrivningar och koll på hur ego-utvecklingsteorierna används i arbetslivet så får det bli Bill Torberts Action Inquiry.
William Torbert är akademiker men har alltid riktat in sig på problem i näringslivet och skriver också ganska lättillgängligt för målgruppen chefer och HR-folk som är vana vid att läsa managementlitteratur. Torbert beskriver olika stadier, ger olika beskrivningar hur olika människor varseblir och resonerar därifrån de är och ger också tips på hur det går att utveckla och kultivera sin egen action inquiry.
Loevingers mätinstrument WUSCT gjordes ju för kvinnor, men vidareutvecklades senare så att det skulle fungera även för män. Frågorna fokuserade alltjämt på relationer, familj, identitet osv. Tillsammans med bl a Susanne Cook-Greuter vidareutvecklade Torbert WUSCT så att det fokuserade mer mot arbetsliv och ledarskap och kallade det Leadership development profile (LDP). Det gjordes genom att ett antal av meningsstammarna som man ska avsluta byttes ut till tex ”En bra chef…” och ”När folk gör som de vill på jobbet…”
Torbert bytte namn på stadierna så att de bättre skulle spegla de karakteristiska dragen på en tänkt person i arbetslivet. Överlag kan man säga att det är genomgående många uppsättningar av beteckningar och namn på stadierna och jag avstår helst från att bidra till ännu fler termer genom att översätta.
Loevingers Self-protective blev Opportunist för Torbert, som speglar de utåtriktade och manipulativa elementen hos en person som kan förstå andra människors perspektiv men i grund och botten är egocentrisk och styrs av de egna behoven.
Conformist blev Torberts Diplomat som signalerar någon som till varje pris vill upprätthålla en relation och undviker konflikt till varje pris. Normer och tillhörighet övertrumfar de egna behoven.
Self-aware blev Expert som någon som vill skilja ut sig från mängden, där regler och rationalitet går före relationer.
Conscientious blev Achiever, som kan ses som en systemtänkande och resultatorienterad karriärist.
Namnet Individualist ändrades inte, och hoppades först över av Torbert i den tidigare ”Managing the corporate dream”. Den ses som en bro till transformerande ledarskap och som en process snarare än ett stabilt stadie.
Autonomous blev Strategist, som ses som en syntes av de tidigare stadierna, där denne har tillgång till dessa tidigare stadiers styrkor och kan använda dessa på lämpligt sätt vid lämplig tidpunkt.
Loevingers avslutande stadie Integrated utvidgades till först Alchemist eller Magician. Här ges ett ingående exempel på en ledare som sägs operera från det här stadiet i Vaclav Havel.
Därefter lades till ytterligare ett stadie efter detta – Ironist. Mer om detta i senare beskrivning utifrån Cook-Greuters arbete.
Vad betyder då Action inquiry? Det består av två ord där det första är utåtriktat, aktion, när man får något att hända, arbetar mot och uppnår resultat, förändrar en organisation, utövar makt, påverkar och sin omgivning på något vis. Det andra ordet inquiry är inåtriktad, står för självreflektion, självkritik, ifrågasättande, mindfulness. En del har bara den ena av dem, handlingskraftiga utan självinsikt (gissningsvis vanligast i arbetslivet) eller reflekterande och inåtvänd utan att få något att hända. Action inquiry handlar alltså om att kombinera båda delarna. Till att börja med kanske genom att ge utrymme för självreflektion då och då. Men mera utvecklat och kultiverat kan Action inquiry handla om att i varje ögonblick, även när man befinner sig mitt i en storm som kräver omedelbar handling, vara närvarande och fullt varse om den egna inre dimensionen, och även se hur man själv bidrar till att skapa stormen.