Peeking at Peak Oil

Vi måste ställa om och fasa ut våra fossila bränslen!

Det är ett budskap vi får höra titt som tätt, till leda enligt vissa. Men ändå går det trögt. Klimatförhandlingarna kärvade ordentligt i Köpenhamn och sedan dess har inte mycket hänt i världspolitiken. Människor verkar överlag inte så intresserade att ställa krav på sina ledare eller för den delen själva minska sina transporter och övrig energikonsumtion och nu har vi dessutom en ekonomisk kris att ta hand om. Vi måste ju först få igång tillväxten innan vi kan tänka på att minska utsläppen heter det. Och global uppvärmning är ju ändå något som drabbar någon annan långt bort och långt senare…

Men om vi går tillbaka och åter frågar oss varför vi ska ställa om så finns också ett annat svar. Istället för att fokusera på den fossila avfallsprodukten, utsläppen av CO2 som orsakar den globala uppvärmningen, så finns det en mycket bra anledning att rikta blicken mot resurssidan, alltså hur mycket fossila bränslen som finns kvar att bränna upp. Och det är precis vad Professor Kjell Aleklett gjort med sin forskargrupp Uppsala Global Energy Systems det senaste decenniet. I början av sommaren släppte han sin bok Peeking at Peak Oil som summerar resultaten från deras forskning och hans egna erfarenheter under resans gång.

Det är en annorlunda fysikbok man får läsa, med historik, anekdoter, egna reflektioner, synpunkter på och ibland även sågningar av andra experter och politiker, möten med underrättelsetjänster(!) och en del ekonomi. Men det är främst en fysikbok och det är en mycket viktig poäng och anledning till varför man bör lyssna mer på Aleklett i fortsättningen. Energi och oljeutvinning är i första hand fysik. Och idag är det främst ekonomer som ”bestämmer” hur stor framtidens oljeutvinning och konsumtion kommer bli. Men inga ekonomiska modeller innehåller något scenario där oljeutvinningen kommer att minska, efter det som kallas Peak Oil, tidpunkten för den maximala oljeproduktionen och då vi utvunnit ungefär hälften av all tillgänglig olja.

Hur kan Aleklett och hans kollegor då så säkert veta att oljan kommer att minska i framtiden? Det enklaste sättet att få en uppfattning är att studera hur mycket olja som hittats genom historien och då ser man att de största fyndigheterna gjordes på 60-talet och att det blir allt svårare att hitta nya oljekällor, trots investeringar och ny teknologi. De nya fyndigheter man hittar ligger som regel i svårtillgängliga platser som kräver riskfylld djuphavsborrning i Mexikanska golfen eller i Arktis när den isen smält. Den lättillgängliga oljan, den lågt hängande frukten, är redan till stor del utvunnen.

Genom att inventera storleken på världens oljereserver, beräkna hur snabbt man kan utvinna dessa, göra realistiska uppskattningar om framtida fyndigheter och ta hänsyn till övriga fossila energiformer som Kanadas tjärsand och förnybara sådana som biobränslen drar Aleklett slutsatsen att vi har stora problem och en liten beredskap.

När inträffar då Peak oil? Man ser inte vad som är maximum förrän man är en bit förbi toppen, men det verkar som om vi är i närheten. Sedan 2005 har den globala utvinningen av olja legat på en konstant nivå. Under den här platåfasen har den inhemska konsumtionen hos de exporterande länderna ökat, vilket innebär att de nationer som måste importera olja har fått hålla till godo med en stadigt minskande exportmarknad. Dessutom har importörerna Kina, Indien och länderna i Sydostasien ökat sin konsumtion, en trend som förväntas hålla i sig (se figuren nedan där man optimistiskt och förenklat antagit en fortsatt konstant global oljeutvinning).

Vad kan då förvänta oss i spåren av Peak Oil? Man kan också fråga sig vad det redan har fått för konsekvenser. Olja står för 90 % av bränslet till transportsektorn och det blir förstås den som tar stryk i första hand vilket märks vid bensinpumpen och på flygbolagen som faller som käglor. Men den har också en betydande inverkan på världsekonomin. Efterfrågan på olja har under 00-talet stadigt ökat medan utvinningen inte har kunnat följa den utvecklingen som de tongivande ekonomiska bedömarna förutspådde. Om inte utbudet kan följa efterfrågan så stiger priset och 11 juli 2008 gick oljepriset mycket riktigt upp till 147 US$/fat, vilket med största sannolikhet var den utlösande faktorn till att världsekonomin kraschade med början i USA:s subprimekris:

”In the United States before the financial crisis in 2008 it was noted that it was these poorer, fringe-dwelling households that were the first to be affected by high oil prices. The more than doubling of the oil price from 2005 to 2008 took a huge toll on the budgets of these households. One way for them to cope was to abandon their mortgage payments and give their house keys back to the banks. Thus, Peak Oil and the financial crisis were intimately linked.”

Sambandet mellan oljeutvinning och ekonomisk tillväxt är svåröverskådligt, men de båda korrelerar i alla fall starkt med varandra. Och det är ju förstås svårt att få att gå ihop med den ständiga ekonomiska tillväxten som förutsätts för att ekonomin ska gå runt. Vissa ser det som att oljeutvinningen alltid kan ökas genom ekonomiska styrmedel som ökade investeringar och innovation om ekonomin så kräver, medan Aleklett tycker att ekonomin måste anpassa sig till den fysiska verkligheten. Ekonomi betyder ju trots allt ”hushålla med resurser”.

Peak Oil har också stora politiska konsekvenser. EU (sammantaget) och USA ligger i topp i konsumtionsligan och båda har stora ekonomiska problem, vilket innebär en global maktförskjutning och som nu också börjar få sociala konsekvenser. Betänk också att de två i särklass största oljeexportörerna är Saudiarabien och Ryssland så kan man förstå varför våra ministrar helst inte stöter sig med dem i onödan genom att kalla dem diktaturer eller liknande. Inte ens Obama klagade när Saudiarabien gick in i grannlandet Bahrain för att slå ner mot demokratiförkämpar. Så det är verkligen en obekväm sanning som Aleklett visar upp.

Men är det verkligen en sanning? För det är långt ifrån alla som håller med, exempelvis de flesta ekonomer, bedömare i oljebranschen och politiska rådgivare. Men till skillnad från andra har Alekletts grupp producerat en gedigen mängd forskning i form av ett stort antal peer-granskade artiklar och doktorsavhandlingar och de finansieras inte heller av några oljebolag eller låter sig påverkas av politiska intressen. Framför allt baserar de sina uppskattningar på beräkningar som de förstås redovisar öppet istället för att göra rena gissningar som fram tills nu styrt världens energipolitik. Så om man inte håller med eller om man tror att den alternativa energikällan X kommer lösa allt bör den omedelbara motfrågan bli: ”Hur många miljoner fat olja per dag räknar du att X ska ersätta och hur snabbt kan X byggas ut?”

Efter denna mycket översiktliga och högst ofullständiga sammanfattning kan vi dra slutsatsen att vi måste anpassa oss till en framtid med mindre energi och att vi måste göra det snabbt. Inte för att vi borde utan för att vi måste. Vår oförmåga att göra det drabbar främst oss själva och det i en mycket snar framtid. Det är svårt att säga hur snar, men mycket har ju hänt med ekonomin bara de senaste 4 åren. Man pratar om 5-10-årsperspektiv snarare än klimatfrågans 100-årsperspektiv.

Om jag får lov att ha en kritisk synpunkt på Alekletts framställning, och det måste jag eftersom jag är akademiker och alltid måste hitta något att racka ner på, Aleklett är dessutom från Uppsala medan jag är från Lund, så tycker jag att han borde lägga mindre krut på att kritisera andras åsikter och ståndpunkter, från IEA till IPCC, och fokusera mer på att bygga en argumentation som går snabbare att introducera och sälja in till icke-naturvetare. Fast det får kanske bli någon annans uppgift.

En avslutande reflektion från Aleklett om framtiden:

“…but what the world needs most is a global leader who understands systems thinking.”

Jag skulle nog uttrycka det så här: Världen behöver många ledare som kan kliva ut ur det konventionella ”business as usual”-tänkandet och som är åtminstone metasystemtänkare och har en förståelse för hur fysik, ekonomi, politik, säkerhet osv. hänger ihop. Jag kommer nog att gå vidare och tillföra ett psykologiskt perspektiv och framför allt då ett vuxenutvecklingsperspektiv.

Illustrationer från boken av Olle Qvennerstedt respektive bild från Wulffmorgenthaler.com.

Några andra användbara källor:

Aleklett’s Energy mix: http://aleklett.wordpress.com/, Livet efter oljan: http://efteroljan.blogspot.se/, Cornucopia: http://cornucopia.cornubot.se/, Flutetankar: http://flutetankar.blogspot.se/, The Oil drum: http://www.theoildrum.com, ASPO: http://www.peakoil.net/about-peak-oil

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Peeking at Peak Oil

  1. Pingback: Peak Oil, Zombies and Adult development | Fication

  2. Pingback: Episode 73: Peak oil – krise, mulighet eller begge deler? (del 1) | Levevei™

  3. Pingback: Episode 75: Peak oil – krise, mulighet eller begge deler? (del 2) | Levevei™

  4. Pingback: Episode 75: Peak oil – krise, mulighet eller begge deler? (del 2)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *