Självkänsla nu!

Titeln anspelar förstås på Mia Törnbloms bok som kanske är den bild av personlig utveckling som fått mest genomslag i vår kultur:

Personlig utveckling handlar om att skaffa sig en bra självkänsla. Men är det så enkelt? Och vad är självkänsla? Och hur hänger det ihop med bilden av personlig utveckling som ges av forskningen – alltså vuxenutvecklingen (händelsevis tog jag upp Mia Törnblom på en föreläsning om Robert Kegan för en månad sen).

Först och främst självkänsla, vad är det? Om självkänslan skriver Törnblom:

”När vi slår upp ordet ”självkänsla” i ordboken står det: ”Medvetenhet om den egna personlighetens värde.” Det vill säga mitt eget värde i mina egna ögon eller hur det faktiskt känns att vara jag.”

vilket jag tycker låter som en bra beskrivning. Törnblom jämför med det vi kallar självbild, alltså bilden jag har av mig själv. Självkänslan kan då sägas vara om vi målat vår självbild i ljusa eller mörka färger, man kan översätta den till en siffra från ett till fem, från låg till hög, från dålig självkänsla till bra.

När vi jämför med ego-utvecklingsteorin enligt Jane Loevinger kan man säga att ordet ”ego”och ”självbild” ligger mycket nära varandra. Ego-utveckling handlar då (bland annat) om hur självbilden utvecklas genom de olika stadierna:

Diplomat: Självbilden definieras av grupptillhörigheten eller hur man ser ut i andras ögon. Här låter man alltså omgivningen måla självbilden åt en.

Expert: Här har man distanserat sig från gruppen och avidentifierat sig från den förra självbilden. Man målar självbilden själv, men den är ofta knuten till förmåga att prestera. Självbild och självförtrodende är alltså identiska, eller som mentala tränaren Lars-EricUneståhl säger ”Vi jobbar inte med självbilder, vi jobbar med målbilder”. Mia Törnblom:

”Om man slår upp ordet ”självförtroende” i ordboken står det följande: ”Stark tilltro till den egna personlighetens förmåga att prestera.” Det innebär att jag tror mig veta att jag kan få saker gjorda, uppnå mina mål och så vidare.”

Achiever: Vad som är typiskt för steget från expert till achiever är att man här lyckas bena isär självförtroendet från självkänslan – en differentiering! Om självkänslan är knuten till självförtroendet som hos en expert är man inget värd när man inte presterar något. En achiever kan alltså misslyckas och ändå ha bra självkänsla! Här kan man säga att självbilden är något man själv bestämmer över och man har sina eget valda ideal att sträva efter. Självkänslan blir enligt Törnblom något man tränar upp genom exempelvis affirmationer. Ur det här perspektivet kan man säga att det Mia Törnbloms bok och lära gör är att hjälpa folk från diplomat- och expertstadierna till achieverstadiet. En ego-scaffold! En baksida kan förstås bli en självbild som blir allt ljusare och en strävan mot allt finare ideal i takt med att man målar lager på lager av vitt över de mörkare områdena.

Individualist: Något som är kännetecknande för en individualist är sökandet inåt och förgängligheten i att klamra sig fast vid ideal och självbilder. Självbilden är snarare ett kreativt kaos, något förgängligt som är under ständig dekonstruktion, en ständig jakt efter autenticitet, en omfamning av mörkret eller kanske ett cyniskt bejakande av ytlighet. En självbild som innehåller glappet mellan bilden man försöker upprätthålla för sig själv och andra och den man innerst inne är.

Autonomous: Ur föregående kaos träder en mera stabil självbild fram, en som betonar resan och processen snarare än en statisk självbild. Ett pärlband, en bilderbok. Självbilden kan närmast liknas vid Barcelonakyrkan Sagrada Familia, ständigt under uppförande. En målning man återkommer till ibland, lägger till nya områden emellanåt och hittar nya djup i emellanåt.

Vilken slutsats kan vi då dra av ovanstående genomgång? Blir självkänslan bättre i takt med att vi går genom stadierna?

Nej, självbilden målas inte nödvändigtvis i ljusare färger. Men den blir mer nyanserad, mer komplex, mer mångfascetterad, den får mer djup och fler dimensioner.

Allan Combs beskrev i sin Consciousness explained better en liknande motsvarande utveckling i konsthistorien där vi gått från grottmålningar (jfr med 4-åringens streckgubbar) till modern abstrakt konst som också väver in åskådaren och kontexten i verket.