Antites: För att få en bostad måste man ha ett jobb.
Syntes: Båda alternativen kan stämma och tillsammans verka som ett moment 22. Saknar man både jobb och bostad är det svårt att få någon av dem.
Ett alternativ med samma struktur är: För att få ett arbete måste man ha erfarenehet, men för att få erfarenhet måste man ju först få åtminstone ett arbete. Något många nyutexaminerade studenter brottas med.
Dialektik och dialektiskt tänkande (se tex Thomas Jordans beskrivning) som man ibland kallar det utgår från just motsatser och paradoxer, eller i alla fall skenbara sådana eftersom de upplöses vid nästa nivå av komplexitet. Benämningen dialektisk process kan också referera till den omväxling mellan ordning och kaos som sker när vi utvecklas som kultur eller individ. Vi lämnar ett ordnat stadie, kaos utbryter, ny ordning uppstår vid en högre nivå av komplexitet. Ordning, jämvikt enligt Piaget, eller vapenvila enligt Kegan.
Frågan om ljusets våg- eller partikelnatur är ett annat exempel på dialektisk process inom vetenskapshistorien. Ljus sågs länge som en vågrörelse vilket Maxwells ekvationer utgår från, men Einstein visade med den fotoelektriska effekten att ljus snarare borde betraktas som en kvantifierad partikel. De båda ståndpunkterna tycks först oförenliga, antingen är det väl ett fält och vågrörelse eller också är det en partikel?!
Syntesen här är att ljus inte är det ena eller det andra utan kan betraktas som en vågrörelse eller partikelström beroende på hur man undersöker det. de Broglie visade sedan att detta gäller all materia och att en elektronström uppvisar vågegenskaper. Förmodligen är detta en kors-paradigmatisk syntes mellan paradigmen som beskriver våg- respektive partikelrörelser, men det återstår att bevisas.
Transitionen mellan två stadier är upplöst lite mer noggrant, åtta steg är definierade där hälften av dem kallas Smash som är försteg till syntesen:
1. Tes. Man har en uppfattning om ett fenomen. Data som inte faller inom den ramen sorteras till en början ut (confirmation bias). Men när anomalierna blir för många vacklar tesen som börjar dekonstrueras. Man kan se det som att ens strategi inte löser problemet.
2. Antites. Som reaktionen till den nu förkastade tesen skapas en antites som tycks vara den rakt motsatta strategin. Antitesen tycks förklara alla tidigare fall som inte kunde fångas upp av tesen. Men efter ett tag upptäcker man att inte heller antitesen duger för att lösa uppgiften.
3. Relativism. Inte eller antitesen löser den förestående uppgiften. Nu sitter man varken fast i tesen eller antitesen utan kan välja mellan de båda, men man gör det som en åsna mellan två hötappar. Det är antingen den ena eller den andra men man kan inte avgöra vilket. Och kanske kommer man här till slutsatsen att det helt enkelt inte går att avgöra vilken av tesen eller antitesen som är riktig.
4. Smash0. Här är första steget i en kreativ process mot en syntes då man inser att både tesen och antitesen behövs som byggstenar för att lösa uppgiften. Men man vet inte hur de båda ska passas ihop. Följande tre steg handlar alltså om att man rör sig allt närmare målet med koordineringen.
5. Smash1.
6. Smash2.
7. Smash3.
8. Syntes. Här är vi alltså framme vid en korrekt koordinering och syntes, vilket samtidigt utgör tesen för nästa nivå. Här är den kreativa processen över, ljuset har gått upp och vi kan dra en lättnadens suck. Formeringen av syntesen utgör ett kvalitativt skifte jämfört med tidigare steg.
Som exempel kan vi se på den klassiska frågan om arv eller miljö. Vilka stadier befinner sig de tre utsagorna på?
1. “Våra beteenden bestäms av vårt genetiska arv.”
2. “Våra beteenden bestäms av kulturen vi fostras i.”
3. “Våra beteenden bestäms av 50% arv och 50% miljö.”
.
.
.
.
.
.
Fundera innan du scrollar ner…
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
1. och 2. utgör tes respektive antites på formellt stadie (tvärt om fungerar också). “Kultur” brukar signalera system, men här används den bara som en abstrakt variabel. Likaså “vårt genetiska arv”. Det är mycket lätt att läsa in sin egen betydelse och förståelse av vad “kulturen vi fostras i” och “bestäms” innebär. Den kan vara systematisk, men här bör ovanstående tolkas som en enkel kausalitet mellan två abstrakta variabler: a medför b.
3. då? Är det en syntes mellan 1. och 2. och därmed systematisk? Nej, den är bara tidig smash. Visserligen beaktas att både tesen och antitesen ska samverka, men att bara säga 50-50 räcker inte för att skapa ett system. Det är bara två formella kausala samband som läggs bredvid varandra. För att skapa en syntes måste man man specificera hur tesen och antitesen samverkar för att skapa ett system. Kanske genom att säga något i stil med att förmågan att föra komplexa resonemang har hög arvbarhet medan innehållet i resonemangen, värderingarna, till största del är kulturellt påverkad?! Diskussionen går även att föra vid högre nivåer än så!
Det här kan ses som en kartläggning av den kreativa processen att gå från ett stadie till nästa, men i verkligheten är den betydligt mer kaotisk än så. Man kan hoppa fram och tillbaka mellan tesen och antitesen och ner ett par nivåer, upp igen och fram och tillbaka tills polletten trillar ner och en syntes formas.
En sista övning med en tillhörande bild:
Glasskonsumtion och antalet drunkningsolyckor tenderar att vara maximala samtidigt. Men vilken av dem är det som orsakar vilken?
