Blått: Som reaktion på det våldsamma röda värdesystemet växer det blåa fram. I Europa växer kristendomen långsamt fram efter att romarriket gått under några hundra år e.kr. och i Sverige när man kristnades efter vikingatiden vid millennieskiftet (även om det knappast gick över en natt). Typiskt är tron på en allsmäktig gud som ska lydas, då kommer man till himlen, annars kastas man i helvetet. Tydliga dikotomier som en rätt och en fel väg, goda människor och onda, himmel och helvetet, vi mot dem, ordning och struktur eller kaos och anarki.
Om föregående röda värdesystem var egoistiskt och självhävdande så är den här konformistisk, dogmatisk och anspelar mycket på skam- och skuldkänslor. Tron förmedlas av en ledare eller präst som tolkar guds vilja som alla ska lyda. Alla värdesystem är ju meningsskapande i sig men det blåa innebär en mycket stark känsla av meningsfullhet och samhörighet i tron, gemenskapen och den tydligt utstakade vägen vi alla ska följa. Arvsynden kan man med den här synen tolka som att vi föds i synd (röda och våldsamma enligt det blåa) och ska be om syndernas förlåtelse och underkasta sig vår gud. Återhållsamhet är dygd och känslorna ska hållas inom en själv och kontrolleras.
Idag kan man kalla detta för traditionella värderingar eftersom det ofta handlar om att blicka bakåt, göra som vi alltid gjort, det var bättre förr, inte sticka ut – jantelagen helt enkelt. Nymodigheter är av ondo, kvinnor är kvinnor och män är män, kyrkan styr över vetenskap och politik och homosexualitet är en synd vilket vi ser i många länder i mellanöstern som Iran. Det här är typiskt för den kristna fundamentalistiska högern i USA där man för fram kreationism som alternativ till evolutionsteorin. Det blåa är ofta men inte alltid religiöst förankrad, tex det konformistiska Sovjetunionen och Kina har ju kommunismen som enda påbjuden ”statsreligion” istället.
I den Svenska politiken kan man se delar av Kristdemokraterna här, men framför allt Sverigedemokraterna som trycker på traditionella Svenska värderingar och opponerar sig mot det man kallar det ”politiskt korrekta” med jämställdhet och multikulti. Då lyckas de fånga upp många av de uppskattningsvis 10% av befolkningen som har de här värderingarna. Mer primitiva vit makt-organisationer med röda värderingar kan inte attrahera mer än max någon procent eftersom det inte är så många som har de värderingarna.
Typiskt går man igenom det blåa i ungdomstiden när mycket handlar om att vara en i gänget och föräldrarna (ofta med rätta) är oroliga för att de ska hamna i dåligt sällskap. Men man hittar det också hos många äldre, in i det sista tyckte min farmor att det viktigaste för hennes barnbarn var att ha ett riktigt arbete och göra rätt för sig.
I Engelska kostymdramer som Downton Abbey eller Återstoden av dagen där tjänaren respektive herrefolket har sin förutbestämda plats och klass finner vi bra exempel på de blåa värderingarna där människan är underordnad dennes plats i samhället. Värdighet är när man gör sin familj stolt och lyckas uppfylla de förväntningar som ställs på en, utan att ifrågasätta vem som formulerat dessa.