(E4/Conformist 11.3 %)
Diplomat räknas som det första konventionella stadiet medan Opportunist räknas som prekonventionell. Vad som först och främst utvecklas hit är ett 2:a person-perspektiv, dvs en medvetenhet om hur man ser ut i andras ögon. Därmed blir det viktigt vad andra tycker och tror om en – och det är inte bara viktigt, hela ens identitet och varande definieras av hur bra man lever upp till gruppens förväntningar. Detta är ett stadie man typiskt når i tidig ungdom då man ofta talar om betydelsen av grupptillhörighet och grupptryck och konsekvenserna av att hamna i dåliga sällskap. Om föregående stadie Opportunist handlade om ”jag mot alla andra” så handlar detta stadie i grunden om ”vi mot alla andra”.
Ego-utveckling undersöker ju enskilda individers meningsskapande och identifikation snarare än de sociala dimensionerna men i det här stadiet är det svårt att skilja ut individen från gruppen – särskilt är gränsen mellan själv och grupp mycket oklara för individen själv. Detta är ett stort framsteg i social utveckling för individen (och för en kultur) där handlingar och attityder styrs av normer, ”borden” och regler men som individen inte kan förhålla sig till och som därmed inte kan ifrågasätts. Till skillnad från närmast tidigare stadie kan man säga att denna grupptillhörighet upplevs som djupt meningsfull eftersom en Diplomat här ingår i ett socialt sammanhang, något man kan offra sig för och som är större än det egna självet som en Opportunist sätter som högst.
Även om det är ett stort framsteg är det fortfarande ett tidigt ego-stadie och därmed är det inte svårt att hitta begränsningar i meningsskapandet. Genomgående gäller att ju högre upp man kommer desto färre begränsningar och desto större handlingsfrihet har man. När styrkan för meningsskapandet hos en Diplomat är grupptillhörigheten, meningsfullheten och värdigheten i rollen och kraven man försöker leva upp till så kan man sammanfatta baksidan i rädslan för utanförskap.
Baksidan av 2:a person-perspektivet är alltså känslan och rädslan att bli genomskådad och funnen ovärdig kärleken och gemenskapen – skammen – och rädslan att inte lyckas handla efter de regler och normer som förväntas i gruppen – skuldkänslorna. En Diplomat vill bli sedd, bekräftad och respekterad av alla. Därför kontrolleras och döljs alla kännetecken från det närmast förra stadiet som ilska, de egna behoven och utagerandet. I regel undertrycks och döljs de under en yta av värdighet.
Tydliga regler, krav, roller och statiska arbetsuppgifter är något som underlättar för en lojal Diplomat som inte ifrågasätter makten. Detta innebär en lydnadskultur där man till varje pris undviker att tappa ansiktet eller ta konflikter och skönmålar och ignorerar problem. Det kan leda till att man inte anmäler fel i en krissituation, tex i ett flygplan (flertalet flygkrascher har skett efter att en underordnad inte vågat påpeka ett fel hos en överordnad) eller i ett kärnkraftverk – en Diplomat är ingen whistleblower. Nepotism är vanligt förekommande – ”vi gynnar våra egna” – tex vid rekrytering.
Kunskapsmässigt utgörs sanning av vad auktoriteterna säger, i form av lärare, föräldrar, politiska eller religiösa ledare. Religiös tro hos en Diplomat är som regel svart-vit, ofta fundamentalistisk och ofta bokstavstroende. Den egna religionen som förmedlas av präster, mullor eller en helig skrift ifrågasätts inte utan sätts i kontrast till andra religioner som följaktligen måste vara felaktiga.
När en Diplomat beskriver den inre dimensionen blir det i regel i form av stereotyper och konventionella klichéer och generaliseringar. Traditionella könsroller är inget som ifrågasätts. En man är en man och en kvinna är en kvinna och alla ska veta sin förutbestämda plats. Eftersom en Diplomat identifierar sig med en relation kan den därmed stanna kvar i en sådan även om det är en destruktiv relation eftersom relationen är grunden för identiteten.
Man kan sammanfatta stadiet med att Jantelagen råder. En spik som står ut slås in. Och begränsningen i denna är något man i nästa stadie strävar att göra sig fri från.